- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
127

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SÖDERKÖPING.

127 -

fullt klar och lefvande insikt om rättmätigheten af allmogens
uppträdande såsom hestämningsgrund för den enes, som det
är att sätta fullkomlig glömska af fosterlandet såsom
förklaringsgrund för den andres beteende. Sannolikt ansåg sig
så väl den ene som den andre vara i sin goda rätt.
Måhända kommer man sanningen närmast, om man antager, att
hvarken Karl Knutsson eller Krister Nilsson, till en början
åtminstone förmådde träda utom kretsen för sina egna
fördelar, ehuru de medel, som de valde, förlänade deras
verksamhet en skiftning i kungliga eller folkliga färger, tills
småningom genom omständigheternas trängande kraf den förre
blef svenskhetens verklige målsman. Konungen eller folket
eller ock bådadera såsom medel, men den egna fördelen såsom
hufvudsyfte, torde få uppställas såsom de rätta grunddragen
för så väl herr Kristers som herr Karls handlingssätt under
tiden närmast efter Engelbrekts död.

Men det ena medlet var svårare att begagna än det andra.
Om allmogen ock saknade Engelbrekts omfattande förutseende,
så hade den dock i spetsen för sig män, som-alldeles icke
ville underkasta sig någons vilja, hvilken på minsta sätt
hotade att förråda allmogens sak. Sådana voro Erik Puke och
Broder Svensson. Tappra, djärfva, men äfven öfvermodiga
riddare och krigare voro de allmogens älsklingar, men
ingendera hade Engelbrekts förmåga att träda i spetsen för det
hela. Däruti ligger förklaringen till den ställning, som
marsken intagit till dessa båda. De måste vinnas, emedan
allmogen vanns genom dem; kunde de åter icke vinnas, då
måste de på ett eller annat sätt göras oskadliga. Ty därhän
hade sakerna nu kommit — det insåg Karl mer än väl —
att det gällde för honom själf att stå eller falla.

Drotsen hade väl förstått att begagna sig af sina
förbindelser så väl med de svenska biskoparna, som med sina danska
fränder; marsken kände det fullkomligt, och han hade ordnat
sin plan i förhållande därefter. Af största vikt för utförandet
af denna plan voro de underrättelser, som Nils Bosson
medförde, när han på förmiddagen anlände till Nyköpings slott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free