Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128.
NILS BOSSON STURE.
Han blef med mycken vänlighet mottagen af sin herre
och fick för honom berätta, huru det gått med honom, sedan
han drog till Kalmar. Och Nils omtalade utförligt allt, med
undantag af hvad som rörde hans enskilda angelägenheter.
Marsken lyssnade med uppmärksamhet, och han trodde sig
uti hvad som drabbat ynglingen, då konungen så plötsligt
förändrat sinnelag och stängt honom ute från Visborgs slott,
finna bekräftelse på hvad ban redan förut visste om drotsen
och hans hemliga stämplingar.
»Så har du icke fått ditt ärende uträttadt, Nils?» sporde
marsken, när Nils tystnade.
»Mitt ärende», genmälde denne dröjande, »jo väl. .. det
blef nog uträttadt.. .»
»Men icke till din belåtenhet, kan jag märka», tillade
marsken och såg forskande på honom.
»Den slutsatsen skolen I icke draga af mitt utseende,
herre... Jag medför ännu nyheter, som torde vara viktigare
för riket, än hvad jag hittills förmält om mina egna öden,
ehuru I så välvilligt åhört dem.»
»Och dessa nyheter röra då konungen, kan jag förstå»,
inföll marsken lifligt. »Han kommer icke till Söderköping... ?»
»Alldeles så, och mera än det . . . jag menar, att det måste
hafva gått underligt till, om han någonsin mera kommer att
sätta sin fot på jorden!»
»Hvad säger du, Nils?» utropade Karl och sprang upp,
plötsligt fattad af en hemsk aning.
»Jag vet blott det», återtog Nils, »att jag själf endast
genom Guds underbara nåd räddats från en oundviklig död,
och när jag lämnade konungen, fanns det icke mer än en
ombord på hans skepp, som hyste något hopp om räddning!»
»Berätta mig allt, ända till det minsta, Nils!» uppmanade
marsken, »saken är af vida större vikt än du kan ana! När
du lämnade konungen, sade du . . . hvar lämnade du honom . . .
du talade, som om du själf varit ombord på hans skepp.»
»Jag var det ock . . . jag skall berätta eder allt från början.
Af någon anledning, som jag icke kan förklara, hade konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
