Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132.
NILS BOSSON STURE.
var möjligt, att ban (Nils Bosson) kunde kasta sig så hejdlöst
i sådan lifsfara. Nils fäste sig icke därvid, utan fortsatte:
»Jag hörde konungen förtviflad ropa till manskapet:
’finnes ingen ombord, som kan åtaga sig att rädda skeppet?’ och
då var det, som jag först fick se samme karl, som fört mig
ombord. Han steg fram midt för konungen och sade: ’jag vill på
Guds makt rädda fartyget, konung, men på ett villkor...’ ’Det
beviljas dig, innan du uttalar det’, skrek konungen, och
mannen sade hvad ban ville . . .»
»Och hvad ville ban. . . ? Den karlen såge jag gärna
bland mitt folk, kände du honom icke?»
»Jag tror mig hafva sett honom . . . men i det ögonblick,
då jag aktade på skuggan akter ut och allt liksom hängde
på ett hår, är det möjligt, att jag kan hafva misstagit mig
. . .dock påminde ban om en man, som jag såg hos min
moder på Eksjö, när jag sist var på besök hos henne!»
»Och hvad ville han?» afbröt marsken, återupprepande
sin fråga.
»Han fordrade, att, sedan ban fört fartyget i hamn, ingen
skulle få lämna det, förrän efter en noggrann undersökning
af honom . . .»
»Och det beviljade honom konung Erik?»
»Det beviljades honom, konungen lämnade honom
befallningen öfver manskap och fartyg, och ögonblicket därefter
sprang ban akterut att fatta rodret. . . Den första befallning,
jag hörde honom uttala, gjorde det klart för mig, att han
ämnade vända fartyget, och jag tyckte mig ock genast märka,
att det började kasta sig at sidan. Detta var dock i det
ögonblicket en lycka, ty en väg förde i detsamma ett af de
akter ifrån kommande fartygen tätt intill sidan . . .»
»Och du vågade språnget...?»
»Jag vågade det, och huru det lyckades mig, kan jag
nu knappt förklara . . . Jag hörde en skarp, genomträngande
stämma ropa: ’släck lyktan!’ och i detsamma fattade mina
händer i vanten på skeppet viel sidan och jag hoppade ned
på dettas däck . . . Men detta fartyg kom aldrig i hamn; huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
