Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SÖDERKÖPING.
131 -
dock alldeles onödig, ty stormen och faran att förgås upptogo
helt och hållet allas tankar. Faran var så mycket större,
som alla de öfriga fartygen styrde i riktning mot lyktan på
konungens skepp, så att litet emellan ett fartyg strök
alldeles tätt intill konungsfartyget, och det ena hotade att krossa
det andra. Jag hörde männen säga till hvarandra, att den
enda räddningen var att vända, men äfven den saken fordrade
en man, som kände sin konst i botten. För mig innebar dock
detta tal att återvända till Gotland, en fasa, vida större än
den död, som nu hotade . . . och jag beslöt i mitt sinne att
våga ett språng öfver till det första af de andra fartygen,
som ännu en gång kom så nära, att något sådant blef
möjligt.»
»Men hvarför lät icke konungen släcka lyktan på sitt
skepp», sporde marsken, »så hade hvarje sammanstötning
undvikits?»
»Konung Erik är sig lik*>, genmälde Nils, »om skepps-
-bord, lika väl som när han rider i sina riken . . . jag vet
intet annat skäl, hvarför lyktan skulle brinna, sedan han
en gång kunde se, hvilken fara hon vållade hans eget
fartyg . . . Dock såg jag honom den natten blekna af fruktan.»
»Du var således konungen belt nära . . . ?»
»Han stod mig så nära, som I stånden mig nu . . . Han kom
midskepps, och männen stodo förskräckta omkring honom . . .
På ömse sidor ett stycke akter ut visade sig liksom tvenne
stora skuggor.. . det var åter tvenne skepp, hvilka nalkades
och hotade att krossa konungens för lyktans skull. De höjde
och sänkte sig, i hvarje ögonblick kunde en olycka inträffa.
Det, som seglade på läsidan, kunde dock böja undan, men
för det, som befann sig på vindsidan var detta en omöjlighet
. . . Jag höll ögat säkert på detta fartyg, fast besluten att,
om konungen skulle gifva vika och låta fartyget vända,
utföra min föresats . . .»
Marsken såg förvånad på ynglingen, som med ett sådant
lugn omtalade sitt halsbrytande äfventyr, och det låg i lians
blick något, som kunde uttydas såsom ett tvifvel, huru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
