Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138.
NILS BOSSON STURE.
»Se där rider herr Guse Nilsson», yttrade denne och
pekade på en riddare ungefär i midten af tåget, »han är ock
Engelbrekt tack skyldig für sin panträtt till Söderköping.
Hans frände, herr Bengt Nilsson, lånade år 1419 konung Erik
3,000 lödiga mark och fick därför staden till pant; efter
riddarens död, det var, menar jag, år 1423, så indrogs panten
till kronan ... men när Engelbrekt kom, så fick riddarens släkt
sin rätt tillbaka!»
Tåget framskred emellertid. Snart voro riddarne förbi, och
nu kommo deras svenneskaror, hvar och en under sin herres
banér. Först kom marskens, och de utgjorde en väldig hop.
»Nej se, där är ban ju!» utropade då plötsligt Brita och
slog tillsammans sina händer med ett uttryck i sitt fagra
ansikte af så stor fröjd, att såväl Karin som skolmästaren
kastade blickarna ut öfver svenneskaran för att se, hvem
det var.
»Hvem är det, Brita?» sporde Karin, och skolmästaren
uttryckte med blicken, att han inom sig gjorde samma fråga.
»Nils Bosson, vet jag!» svarade Brita helt förtrytsamt,
att de icke kunde fatta hvad som hon ansåg viktigare än
alla riddarna tillhopa, ja så viktigt, att hvar och en borde
fatta det först af allt. Men så flög plötsligt den tanken
genom henne, att hon sagt für mycket, och hon sökte upphjälpa
saken, i det hon tillade: »ban har talat om för mig allt hvad
jag visste om Engelbrekt, innan jag träffade eder, och ban
försvann helt hastigt från Kalmar, utan att säga mig ett ord
till afsked, fast han ändå skall vara min . . .»
»Din riddare!» ifyllde Karin hastigt meningen och log,
i det hon kysste det vackra, lifliga barnet på kinden. »Och
du gör din lärare heder, ty knappast äger Engelbrekt i din
släkt en varmare beundrare, än ban har fått i dig!»
»Jungfru Karin, hvad sägen I?» sporde Brita till hälften
bedröfvad, »finnes väl någon, som icke beundrar Engelbrekt!»
»Ja, unge Nils Bosson beundrar honom, det kan jag väl
veta, men tänk blott på hans syskonbarn, herr Magnus
Bengtsson!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
