Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142.
NILS BOSSON STURE.
kunde hända, att mången, som I räknen på, tager skenet för
verklighet.»
»Hafven tack, stolts riddare, för edert råd och tagen ett
af mig tillbaka», svarade Karl spetsigt och med en
genomträngande blick på riddaren, »förspillen icke edra råd i oträngdt
mål, de kunna då lätt komma att missaktas!»
Marsken vände därvid riddaren ryggen och aflägsnade sig
till ett af de inre rummen. Broder Svensson stod där, blek
af vrede och harm, och Erik gaf honom icke efter i våldsam
sinnesuppbrusning. Han stampade till med foten mot golfvet,
så att det sang i rummet, och därpå skyndade han ut, följd
af Broder Svensson.
Kvällen var redan inne, en af dessa vackra höstkvällar,
som nordens himmel liar att bjuda pä. Gatorna voro ännu
fulla af vandrande män och kvinnor. De bada riddarna blefvo
snart omgifna af andra förnäma herrar, hvarigenom de
hindrades att lätta sina hjärtan inbördes frän det, som tyngde
pa dem. Men Broder Svensson aflägsnade sig dock snart,
begagnande sig af ett möte med en af sina svenner, hvilken
kom gatan utför, såsom en giltig anledning att skilja sig från
de ’öfriga, enär han hade åtskilliga uppdrag af vikt att
meddela sina män. Han samtalade också ifrigt med svennen en
god stund, och när ban skilt sig från denne, begaf ban sig
med snabba steg i riktning mot ett af de sex små kapell,
kvilka på denna tid utom tre kyrkor funnos i staden
Söderköping. Det kapell, som var målet för Broder Svenssons
vandring, var Alla Själars kapell, och i grannskapet af
detsamma mötte honom en svartbrödramunk. Denne och
riddaren hälsade på hvarandra och följdes at in i helgedomen.
Där inne radde fullkommlig skymning, och de månstrålar,
som genom de lummiga löfkronorna sluppo fram till de små
fönstren och så in i kapellet, gjorde skymningen där inne
oviss och hemlighetsfull, utan att dock kunna öfvervinna den.
Munken gick förut och stannade pa sidan, där skuggan var
tätast, men gick därefter ända fram till altaret och vände
sig omkring, liksom om han sökt med blicken genomtränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
