Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SÖDERKÖPING.
143 -
mörkret. Några ögonblick förflöto under tystnad. Det minsta
ljud skulle hafva nått hans öra; men allt förblef tyst.
Kapellet var ock så litet, att, om någon befunnit sig där utom
honom och riddaren, skulle det ofelbarligen hafva märkts,
hvarförutan det, hvad heller som var, sällan besöktes, utom
när den tjänstförrättande prästen där höll mässa. Sedan
munken sålunda öfvertygat sig, att han var ensam med
riddaren, slog ban tillbaka sin hufva och gick fram till
denne.
»Hvad I hafven att säga mig på drotsens vägnar», sade
denne otåligt, »mänden I skynda med . . . hvad fören I för
bud till mig från herr Krister?»
»Herr Krister förer sina bud själf till eder, stränge
riddare!» svarade munken, »och kunden I se mig, så skullen I
väl igenkänna herr Krister.»
»Så mycket bättre, herr Krister, då menar jag, att edert
ärende snart skall vara uträttadt. . . hvad önsken I af mig?»
»Så känner jag eder, Broder Svensson», började drotsen,
»att knappast behöfver jag med mänga ord tala om hvad som
förmått mig att söka detta hemliga samtal med eder . . . 1
kunnen väl förstå, att det är för rikets skull, och jag menar,
att nu behöfves det mera än någonsin, att tappra och
oförfärade män hålla tillsammans, nu då vi icke veta, om vår
nådige konung och herre är död eller lefvande, och dä freden
synes hänga på ett hår. . .»
»Konung Erik var aldrig en nådig konung», yttrade
Broder Svensson med en stämma, som förrådde en upprörd
sinnesstämning. »Hvad freden åter beträffar, så ären I icke den
man, som kan upprätthålla den . . . jag säger lit min mening
först som sist, herr drots, pä det I mänden höra, att mellan
eder och mig samt de män, hvilka följde Engelbrekt och lifvas
af hans ande, ingen förening kan komma till stånd.»
»I faren vill», inföll drotsen, »I faren svårliga vill, stränge
riddare . . . Tänken blott efter, hvarifrån faran som brådast
hotar, och jag tror, att vi skola förstå hvarandra . . . Frän
Danmark hotar hon icke, eller den, som hotar därifrån, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
