Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158.
NILS BOSSON STURE.
»Det skolen I säkert ock, jungfru Brita . . . men längre
fram pa dagen . . . ! nu kunnen I det icke!»
En innerlig hjärtats ängslan afmålade sig i det vackra
barnets anlete, och tårarna dallrade i de långa ögonfransarna.
Hon blef tyst en stund, men plötsligt såg hon upp, och
hoppet glänste i hennes öga.
»Finnes Nils Bosson bär inne?» sporde hon.
»Det gör lian!» svarade Bengt Gunnarsson, höfvitsmän nen.
»menen T, att han kan göra något för eder?»
»Det kan ban väl icke, men jag ville dock gärna tala
vid honom . . . kunnen I bedja honom komma här ut till
mig?»
Höfvitsmannen log medlidsamt åt den lilla flickan och
skickade en af svennerna in i gården. Efter en stund kom
svennen ut. och kort därefter visade sig äfven Nils Bosson.
Hans ansikte bar prägeln af ett dystert allvar, och till och
med när ban fick se den lilla flickan, kunde ej molnet
försvinna, ehuru bon vanligen på honom utöfvade ett märkligt
inflytande.
Brita upprepade sin begäran för Nils, men äfven han
skakade sorgset på hufvudet.
»T ären ju dock min riddare, Nils Bosson*, sade hon dä
med en röst, som var nära att kväfvas af harm. »Vissten I
blott hvad jag hade att säga herr Karl, så skullen I vara
lika ifrig som jag själf att komma mig till tals med
honom ...»
iGud skall veta. att jag gärna vill hjälpa eder. men
marsken har strängeligen förbjudit... jag har själf ännu icke
fått se honom i dag.»
Brita släppte dock icke sä lätt sin riddare, och hon
utvecklade stor förmåga i sitt sätt att anfalla honom från alla
sidor, tills ban slutligen lofvade att spörja marsken till, om hon
skulle få slippa in till honom, hvarpå han försvann bakom
svennerna. Brita stod kvar med hopp och fruktan skiftande
ömsom i hennes fina, uttrycksfulla anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
