Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MOEGON HOS KA EL KNUTSSON.
159
Det dröjde en god stund, men så kom Nils Bosson
tillbaka och medförde den underrättelsen, att han skulle föra
Brita till marsken, men hans blick var så sorgefull och hans
röst så darrande, att det väckte Britas förundran, på samma
gång som det tycktes öka hennes ängslan.
Nils tog henne vid handen och förde henne midt igenom
de vaktande svennerna. Med hemskt dån slöts den stora
ek-porten till efter dem, och Brita följde med klappande hjärta
sin riddare in på gården. Denna var full af väpnade svenner,
hvilka midt på gården bildat en stor ring, där en sven i röd
klädebonad stod med ett tungt svärd, hvars fäste var så långt,
att det bekvämt kunde omfattas med tvenne händer. Den
röde svennen tycktes vänta på något, och han lät det blanka
svärdet med sin udd hvila mot marken, medan han höll dess
fäste med den ena handen.
En hemsk aning genomflög vid denna syn Britas själ,
och denna aning blef verklighet, då hon såg från andra
ändan af gården en hög riddare i blå mantel framledas af
tvenne svenner. Det var Broder Svensson, och aldrig hade
väl lians öppna, redliga ansikte strålat af en högre skönhet
än i detta ögonblick. Hans panna var så lugn och hans blick
så klar, att blotta åsynen af honom skulle hafva väpnat tusen
armar att rycka honom från hans fiender.
Men i stället för dessa tusen stod där nu en liten
darrande flicka, ett barn såsom hans sista bundsförvant.
Med liljehvit kind och högt klappande hjärta sprang hon
fram mot svennerna, som ledde riddaren, och utsträckte sina
händer mot dem.
»Dröjen, dröjen», ropade hon, »det får icke ske, det skall
icke ske . . . jag vill tala vid marsken!»
Svennerna stannade. De kände väl marskens gunstling,
och de kunde icke begripa, huru hon kommit in eller hvem
som gaf henne mod att träda emellan dem och deras blodiga
gärning. Nils Bosson nalkades långsamt för att draga flickan
tillbaka, men hon omfattade riddaren med bägge sina armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
