Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168.
NILS BOSSON STURE.
Sent om aftonen skred ett tåg tyst och högtidligt fram
till Alla själars kapell. Det utgjordes icke af många, men
sex munkar buro på sina skuldror något, som liknade en
kista, üfverhöljd med ett hårtäcke, och dessa följdes af några
andra, hvilka sakta sjöngo en begrafningssång.
Efter dessa gick på något afstånd ^n högväxt man,
insvept i en lång, fotsid kappa af något mörkt tyg.
När munkarna kommit in i kapellet, hvars kor var
upplyst af brinnande vaxljus, nedsatte de sin börda och stannade
i en krets däromkring, medan en af prästerna i Sankt Lars
förrättade begrafningsceremonien.
Längst nere vid dörren stod den höga skepnaden, som
följt tåget, och ban stod kvar, ännu när munkarna gingo
sin väg och det blef tyst i kapellet, ilen då gick han fram
i koret och föll på knä vid kistan, samt blef så liggande,
försänkt i bön.
Därunder hördes steg nere vid dörren och ännu tvenne
skepnader inträdde i Alla själars kapell, hvilka äfvenledes
skredo fram genom koret, men förblefvo där stående. Vid
skenet från de brinnande vaxljusen tedde sig snart Krister
Nilssons drag och vid sidan af dem ett blekt, magert anlete
med ett skarpt uttryck och en djup blick, full af lif.
Hannens dräkt utvisade en andlig, och när man betraktade både
densamma — af utsökt fin svart sammet — och mannen
själf, hans stolt befallande blick och hållning, fann man lätt,
att han tillhörde någon af de rikare och förnämligare
släkterna i landet. Det var Krister Nilssons dotterson, Jöns
Bengtsson (Oxenstjerna), ännu en helt ung man och utan
något synbart ingripande eller ens deltagande i de offentliga
tilldragelserna, men som icke förty följde dem med en
uppmärksamhet lik örnens, hvilkens skarpa öga ser och följer
sitt rof, medan han själf ännu osedd sväfvar bland molnen.
Så väl hans som herr Kristers blickar hvilade i detta
ögonblick på den bedjande, och i den senares anlete spelade
ett matt leende, medan hos den förre förvåningen allt mera
gaf vika för forskarens begär att genomtränga och ur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
