Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172.
NILS BOSSON STURE.
alltid slutet af den tankeföljd, som dessa folkvisor framkallade.
Så äfven nu, och riddaren sprang upp och började med
häftiga steg gå fram och åter i rummet.
Han hörde därunder icke, huru en trumpetstöt ljöd ifrån
tornet, utan fortfor i sin gång, tills ban afbröts af en
inträdande sven.
»Ett bud från marsken!» förkunnade svennen. »En
stockholmsbåt har landat här utanför och fört med sig marskens
sven och en klostersyster från Skeninge, som ock anhåller
om inträde på borgen och vill tala vid eder!»
»En klostersyster», utbrast Erik, som det tycktes,
angenämt öfverraskad, »skulle det vara . . . låt dem komma in,
fort, låt dem komma!»
Svennen försvann, och en stund därefter inträdde först
en nunna i dominikanerordens dräkt och därefter marskens
sven. Kunnan lade med en uttrycksfull åtbörd fingret på
munnen, i detsamma hon blef slottsherren varse, och hindrade
därigenom denne från att uttala det spörsmål, som ban tydligt
hade på läpparna. Den bakom henne inträdande svennen
märkte intet af detta hemliga tecken.
»Den ädle marsken sänder eder genom mig sin
broderliga hälsning», sade nunnan, och det blixtrade i herr Eriks
öga vid ljudet af hennes röst, »jag är stadd på färd till Åbo
i marskens ärende, och ban beder eder draga försorg om min
öfverfart dit.»
»Hafver så den gode herren ock tagit klostersystrar i sin
tjänst?» sporde Erik tviflande.
»Det är i systraklostrets ärende jag sökt marsken, och
sedan jag fått tala med honom, hoppas jag en god utgång på
min sak. Månden I nu låta marskens bud framföra sitt
ärende, jag har ock något att sedan säga eder.»
Och marskens sven framlämnade ett bref från sin herre,
som Erik genast bröt och genomläste. Det var ett
förlänings-bref å kronoräntorna i allt Helsingland, hvarmed menades
bela Norrland. Eriks ansikte ljusnade därvid, och han såg
med ett gladt leende på svennen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
