Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTERSYSTERN.
175
Ditt hufvud, syster, och mitt svärd de kunna tillsammans
vinna ett konungarike!»
»Jag skall icke heller skiljas från dig, när jag väl fått
smycket . . . Jag liar nu haft det två resor i min hand, den
tredje skall jag nog veta behålla det . . . Så visst som jag
lefver, onda andar månde vaka öfver skatten och skicka denne
man öfver mig, hvar gång, som . . .»
»Hvilken man, Bengta ... du talar idel gåtor», afbröt
Erik otålig, »tvenne resor har du ägt smycket i handom,
säger du .. .?»
»Ja, tvenne resor», svarade Bengta, »och båda gångerna
har en man kommit i min väg, som beröfvat mig smycket.
Det är nu fyratio år på två när, sedan jag första gången kom
i besittning däraf, då ämnade jag det åt vår broder Karl,
men året hade icke gått till ända, så var det åter taget ifrån
mig ... Jag förlorade det dock icke ur sikte, jag visste hvar
det fanns, eller vägen att finna det, fast åren måste gå och
sinnet pröfvas i tålamod ... nu hade jag det åter och var på
vägen till dig, på konungens eget skepp, och där togs det
åter ifrån mig.»
Bengta vred i förtviflan sina händer och de bleka
läpparna sammanpressades våldsamt.
»Det lyster mig veta, huru någon djärfdes taga det ifrån
dig på konungens eget skepp . . . berätta, berätta, syster!»
»Det var i den förfärliga stormen för en månad sedan»,
berättade Bengta, »då mötet skulle stå i Söderköping . . . äfven
konung Erik ämnade sig dit, och på hans skepp befann jag
mig, säker som jag trodde .. .»
»En fråga, Bengta», inföll riddaren, »vid vår Herres trä,
jag vet ännu icke, om konungen är lefvande eller död?»
»Han räddades liksom äfven jag och någon därtill ännu!»
»Nå, Gud sig förbarme, att det icke bar till botten med
ens», utbrast den häftige Erik, men hejdade sig med en blick
på systern och tillade hastigt, »jag menar kungen, Bengta,
kungen, kan du begripa! Men din onde ande gick väl den
kalla vägen . . .!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
