Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176.
NILS BOSSON STURE.
»Min onde ande uppenbarade sig den gången såsom
konungens och min räddare . . . När stormen röt som värst, och
alla trodde, att fartyget skulle gå i kvaf, ropade konungen
och sporde, om ingen blancl besättningen funnes, som kunde
rädda fartyget, ocb då stod en lång karl framför honom ocb
åtog sig att rädda fartyget, om konungen tilläte honom att
undersöka alla om bord, sedan han fört fartyget i land.»
»Den karlen tycker jag om, Bengta», utropade Erik
förnöjd, »ban förstod sin sak i botten . . . Nå, han räddade
fartyget?»
»Han förde det i land vid Karlsöar utanför Gotland . ..
Det var i första dagljusningen, och liksom om jag varit
utpekad för honom, blef jag den första som han undersökte . . .»
»Och han fann, hvad han sökte . . . halskedjan?»
»Han fann henne .. . och i detsamma knakade det i
skeppet, som om det ville lossna i sina fogningar . . . ’Fort i
båtarna’, ropade då mannen, ’fartyget sjunker’, ocb konungen
och några få med honom kastade sig ned i en båt, jag var
bland dem, som kommo med konungen, huru det lyckades
mig, kan jag knappt fatta . . . När vi kommo till land, sågo
vi såväl konungens eget fartyg som ett af de andra, hvilket
hade lyckats följa konungens, sjunka i hafvets djup med allt,
hvad som fanns där om bord . . .»
Fru eller syster Bengta, såsom hon ock kallades, emedan
hon efter sina söners död ingått i S:t Ingrids systrakloster
i Skeninge, beskref med en gripande vältalighet denna storm,
livars like de erfarnaste sjömän knappast kunde påminna sig,
och brodern var idel öra. Det var något, som han bättre
förstod sig på än det underbara halsbandet, ehuru det senare
med sin förborgade kraft låg belt och hållet inom tidsandan
och därför icke heller underlät att utöfva sitt inflytande äfven
på ett sådant lynne som Erik Pukes, hvilket lifligt påminde
om en länge sedan förfluten tids stolta förtröstan på egen
kraft i första rummet.
»Så slapp den onde anden från största delen af sitt
besvär, menar jag», yttrade ban, sedan systern slutat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
