Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTERSYSTERN.
181
Erik befann sig på blott ett par mils afstånd. Han lät
emellertid icke skrämma sig, utan skickade tidigt söndagsmorgonen
sin hofmästare till Arboga, att där förbereda hans ankomst.
Hofmästaren red åstad, men i Arboga träffade ban herr
Erik själf, som befallde honom att förblifva stilla och ej gifva
sin herre några underrättelser. Dessa skulle han få af Erik
själf, som i hast skref sitt fejdebref och gaf det åt stadens
båda borgmästare med befallning att rida ut mot marsken
och lämna honom det.
Marsken drog i allsköns ro från Köping, vare sig nu,
att han verkligen icke trodde på några fientligheter från Erik
Pukes sida, eller att han hoppades kunna ännu en gång med
makten af sina föreställningar bringa den häftige riddaren
till ro, — nog af, han red från Köping vägen fram mot
Arboga. Men han hade ej hunnit halfvägs, då han mötte de
båda borgmästarne, hvilka öfverlämnade till honom brefvet
från herr Erik.
Karl såg spörjande på de båda budbärarna, under det
han bröt brefvet, och allt som ban läste det, mörknade hans
anlete. Brefvets innehåll har kommit till vår tid, och det
torde icke vara ur vägen att här anföra det, då det är helt
kort.
»Yet det, Karl», sådan är dess lydelse, »att vill du mig
något, eller hvem annan som vill mig något, så finner han
mig i Arboga, och förbarme sig Gud däröfver, att jag ej må
blifva i mak på min gärd, eftersom jag aldrig vet, när jag
varder stekter, styfder eller liflös, då skall du veta, att till
den tid, det varder bättre oss emellan, än det är än, då vet
det, hvar jag finner dig eller någon, den dig tillhörer, då
vill jag göra där så vida, som mig bör göra mot min rätte
fiende; det vet Guds helga blod väl, att jag hade otänkt att
görat, och du skall veta, att den dagen, som sagder var mellan
Bengt Stensson och mig, honom säger jag upp; ty jag vill
ej hålla mina fiender så lätta, som jag hafver förr gjort.
Skrifvet Arboga under mitt sigill.»
Efter inhämtandet af detta bref begaf sig marsken, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
