Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
195
. . . Dröjen icke, marsken behöfver blott ett bud, så skall han
strängt straffa dessa förbrytare.»
Men nu hade bönderna öfvervunnit den förlamning, som
själfva stället utöfvade på dem, och deras blickar började
brinna, och tvenne af dem sprungo fram och fattade fogden
på ömse sidor. Han gjorde ett svagt försök till motstånd,
men hans armar omfattades med en styrka, som var
öfverlägsen hans, och nu var det hans ordning att falla till fota.
Han grät och han bad och ban uppsände hjärtslitande
klagorop. Men förr kunde stenarna hafva rörts till medlidande,
än dessa män, sedan deras lidelser en gång blifvit satta i
rörelse.
Själfva brödraklostrets föreståndare, konfessorn, stod där
stum och orörlig, och en ädel harm tycktes låga ur hans öga,
när han såg på fogden. Synbarligen mera emedan det var
hans plikt, än till följd af något deltagande för fogden, höjde
han ännu en gång sin stämma och förmanade, bad och besvor
de uppretade männen att låta sin vrede fara och öfverlämna
saken till laga domare. Men det var för sent. Fogden
släpades redan till dörren. En af de eftersta bönderna vände
sig till munken med dessa ord:
»Frukta icke, laga dom skall den arge bofven få . . . men
att fria honom, det vore olag och det vilja vi hindra!»
Med ansträngande af sina sista krafter grep fogden fast
i dörrkarmen, men de bönder, som gingo framför, fattade
honom i benen och drogo till så häftigt, att hans armar nästan
rycktes ur led, och hans hufvud föll tungt ned mot
stengolfvet. På det sättet släpade de honom med sig utför
klostertrappan, »så att», heter det, »hans nacke kunde räkna alla
trappstegen».
Yi kunna föreställa oss, med hvilka känslor Karin
bevittnade allt detta. Och likväl tonade i hennes hjärta en
sträng, som nästan öfverljudade fasan och oredan utom henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
