Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194.
NILS BOSSON STURE.
. . . Jag heter Erik Larsson och har följt Herman Berman, allt
sedan han drog ut med Engelbrekt, att drifva bort alla grymma
fogdar.»
Ett drag af medlidande afmålade sig i munkens anlete,
medan svennens ödmjukhet hos fogden tände en skymt af
hopp.
»Jag rider med bud från min herre till herr Erik Puke»,
fortsatte Erik, »och som min väg skulle föra mig förbi detta
heliga kloster, så tog jag med mig det lilla jag kunnat spara
ihop under de gångna två åren för att därmed köpa en mässa
för min fattige faders själ ... Se här, tag det, fromme fader,
och uppfyll min bön . . .»
Han framtog under lädergördeln en läderpung, som han
framräckte mot munken, hvars milda anlete förlorade allt mer
och mer af sin vrede.
»Se, när jag koin härutanför», tillade svennen, »och fick
höra, hvarom frågan gällde, gick jag fram till porten och
talade goda ord till portvakten, att han skulle mottaga min
gåfva, men då han gläntade på porten, ryckte jag upp den
och gick in, och dessa män följde mig . . .»
»Arme, förvillade son!» utbrast konfessorn och korsade sig.
Den fege fogden, som under sin fromma yta och med
sin storartade frikostighet mot det förnämsta klostret i norden
bibehöll sitt gamla skaplynne oförändradt,;hade nu återvunnit
till en god del sin fattning och därmed sitt mod. Och
svennens undergifvenhet och de tveksamma, till hälften skygga
blickarna hos de bönder, hvilka jämte svennen inträdt i
rummet, tycktes äfven böra trygga honom i den tanken, att faran
redan vändt sig, och att han själf till följd däraf kunde gå
anfallsvis till väga.
»Låten icke förvilla eder af denne bedragaren», sade ban
till munken, »I kännen hans namn, jag menar, att I borden
taga kännedom om äfven dessa helgedomsskändåres och
uppteckna dem . . . Yi hörde alla, huru denne usling omtalade,
att han red med bud från Herman Berman till Erik Puke,
upprorsmannen, som åter rest en bondehär till rikets fördärf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
