- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
199

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BKUD OCH BRUDGUM.

199

Hon störtade upp från stenen och ilade inåt skogen, för att
fly undan, men hon hade icke tagit många steg, så möttes
hon af bonden, hvilken hon sett lämna de andra.
Ögonblicket därefter var hon fasttagen och framförd på vägen.

I detsamma visade sig längst fram vid en bukt af vägen
en häst, som drog en släde, och rupdt omkring en massa af
skränande bönder. När de främsta sågo hvad som tilldrog
sig med munken, sprungo de förut, och snart såg sig Karin
omgifven af en tät ring.

»Här äro ugglor i mossen, bondemän», sade den, som
först velat gripa henne, till de andra, »munken här har gått
oss i förväg, torde hända att den arge bofven ryckes oss ur
händerna till sist.»

Det var tydligt, att bönderna misstänkte henne för att
vara utskickad från klostret till deras fördärf, och så snart
detta blef klart för henne, insåg hon, att, om hon ville ostörd
fortsätta i sin flykt så måste hon taga dem ur deras
villfarelse. Hon slog därför tillbaka munkhufvan och visade sitt
jungfruliga ansikte, kring hvilket en rikedom af lockar
böljade för vinden.

»Jag är väl ingen munk, fastän jag synes så», sade hon,
men i och med detsamma framstod för henne den tanken,
att hon icke heller kunde säga, hvem hon verkligen var, och
denna tanke gjorde henne bestört och tvang henne till tystnad.

»Att I icke ären hvarken munk eller nunna», sade då
den nyss nämnde bonden, »det bär nog syn för sägen, men
hvem ären I då?»

Ett mummel hördes rundt omkring och snart ropade flera
röster:

»Det är fogdens dotter . . . det är fogdens dotter ... vi
sågo henne i klosterstugan!»

Det var visserligen ett sätt att hjälpa henne ur den
pinsamma belägenhet, hvari hon befann sig, men ett sätt som
gjorde det onda hälften värre. Och själf kunde hon icke få
fram ett ord. Men bönderna skreko allt högljuddare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free