Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
203
Detta hennes uppträdande tycktes göra intryck på de
närmaste bönderna, och de började ropa åt de längre bort stående,
att de skulle vara tysta, ty jungfrun redde sig att tala till
dem. Men deras ord kunde icke höras, och allt våldsammare
ljödo ropen på jungfruns död. När denna dröjde, trängde sig
några af de vildaste fram midt i ringen och grepo Karin,
kastade henne ned på stocken, där ännu blodet efter fogden
glittrade rödt, och en fattade yxan, medan tvenne andra höllo
henne fast.
Då hördes på kort afstånd ett väldigt rop, och man såg
på sluttningen af en backe en ståtlig riddare, omgifven af
ett par svenner. Det var herr Erik Puke. Han red i
sporrstreck ned från kullen och in i allmogehopen, som villigt
röjde rum för den älskade riddaren. Allt var ett ögonblicks
verk. Framkommen i midten af ringen, såg Erik ännu den
vilde bonddrängen med lyftad yxa, som ett par andra sökte
hindra att nedfalla öfver den arma jungfrun, hvilken ännu
låg framstupa öfver stocken, mera död än lefvande.
Erik hoppade af hästen, och med ett slag af sin hand
störtade han bödeln till marken, hvarpå ban ryckte upp
jungfrun. Med en ömhet, som man sällan blef vittne till hos
denne hårde och stridslystne man, torkade han blodet från
de mjuka’ lockarna och insvepte de späda lemmarna i sin
pälsfodrade riddarkappa. Men jungfrun tycktes redan vara
död. Hennes ögon voro slutna, och man kunde knappt märka,
att hon andades.
Med vredeblixtrande ögon vände han sig därpå till
bönderna och ropade:
»Yid Guds oskyldiga pina och död! hvad hafven I gjort
. . . Men jag skall hålla en blodig räfst bland eder, I bleke
blodsmän, som kommit eder hand vid en värnlös flicka . . .
Björnen i vilda skogen skulle ej hafva höjt sin ram mot
henne, men I ären vildare än skogens vilddjur. . . Viken bort
härifrån, I ären icke värdige att andas samma luft som denna
jungfru!»
Och sådan var Eriks makt öfver böndernas sinnen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
