Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204.
NILS BOSSON STURE.
de lydde hans ord, ehuru en hvar af dem ansåg sig hafva
handlat i sin goda rätt och själfve herr Erik till behag. Men
de visste ock, att när hans vrede lagt sig, så kunde de bättre
rättfärdiga sig för honom och vinna lians lof.
Han red i sporrstreck ned från kullen. (Sid. 203.)
Men Erik tog Karin på sina armar och bar henne bort
från platsen och in i en närbelägen stuga. Här återkom hon
efter någon stund till sig själf, men hennes blick var skygg
och förvirrad, när den först träffade herr Erik, och endast
småningom återvände full klarhet.
»Guds moder dess pris ... I ären icke död, jungfru Karin!»
utropade riddaren, utom sig af glädje, och fattade Karins hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
