Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208.
NILS BOSSON STURE.
De våldsamma känslor, hvilka stormade inom honom,
tycktes vilja kväfva honom. Han tryckte feberaktigt den ena [-]landen-] {+]lan-
den+} mot sina ögon, medan ban med den andra fattade Karins.
»Blif ej rädd för den vilde Erik», tillade ban därefter,
»ban är ej van att lägga sin vilja i band . . . Återvänd fri till
din fader, Karin, jag skall icke följa dig, och endast för mitt
minne skall du hädanefter behöfva rädas!»
Med dessa ord störtade han ut ur rummet, och några
ögonblick därefter förkunnade de dånande hofslagen af hans och
hans svenners hästar, att han aflägsnat sig. I samma
ögonblick red en ensam sven fram vid skogsbrynet. Han hade sett
riddaren störta ut ur stugan, och därvid hållit inne sin häst
samt skarpt betraktat riddaren, något som också godt lät sig
göra, ty vinden hade nu slagit om på nordan och jagat
undan de snödigra molnen, så att luften var ren och klar. Det
hade äfven börjat frysa på, och natten liknade sig till att
blifva mycket kall.
Svennen hade tydligen igenkänt Erik Puke och hans
svenner, och när de försvunno mot norr, red han fram till
stugan, hoppade af sin häst och gick in. Där inne var det
redan skymning, och bondens hustru sysslade med att göra
upp eld i spiseln, när han inträdde. Vid skenet från elden
såg han längst fram i stugan en skepnad ligga på knä,
försänkt, som det syntes, i bön och otillgänglig för allt utom
det, som rörde sig i själen.
»Guds fred moder!» sade svennen, »hur står här till,
hvad ärende hade den brådskande riddaren, som nu red
härifrån?»
»Gud signe, sven», blef kvinnans svar, »det månde den
stränge riddaren bäst veta själf!»
Och så omtalade hon hvad som tilldragit sig och huru
herr Erik Puke kommit och räddat fogden Jösse Erikssons
dotter och fört henne in i stugan. Men hon (kvinnan) hade
jämte det öfriga gårdsfolket varit ute bela eftermiddagen och
sålunda icke hört hvad som tilldragit sig mellan jungfrun
och herr Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
