Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
207
»Hafver jag mot min vilja bedragit eder, Erik», sade
hon, »så förlåten mig det. För att I måtten se, huru högt
jag sätter min tro till eder och emedan I hafven rätt till
mitt förtroende, så vill jag vppa för eder mitt hjärtas
hemlighet . . .»
»Att I hafven en annan kär!» inföll Erik med blossande
kinder, men liksom om hans trotsiga, obändiga ande kufvats
af den nästan öfverjordiska skönhet, som strålade ur flickans
drag, tillade han med fattning: »I behöfven icke säga mig
det, jag förstår det redan, att denne eder hjärtans kär är min
fiende, herr Karl Knutsson!»
»Ja, så är det, Erik, men ingen i världen vet det, och
ingen skall få det att veta ... I ären en riddare så båld, och
ett manligt hjärta klappar under er silkeströja... I skolen
därför icke missbraka den arma Karins förtroende. . . Nu
t
kunnen I förstå, hvarför jag flydde från min fader, nu
kunnen I ock förstå, hur det smärtat mig att möta eder.»
Hon lutade sitt hufvud i sina händer och smälte i tårar.
Till och med den starke mannen rördes af denna hjärtesorg,
liksom af flickans oskuldsfulla förtroende till hans
ridderlighet. Dock fortfor striden inom honom.
»Gören nu, herr Erik», återtog Karin, »som I hafven
hjärta till och den allsmäktige Guden ingifver eder i edert
sinne . . . återfören mig till min fader och fören mig till
brudstolen, om så skall ske ... min tro och min kärlek kunnen I
dock aldrig få!»
Nu flammade det till i Eriks mörka öga, men det var
en flamma lik den, som lyste där i det ögonblick, då han
gjorde sig till Engelbrekts man, det var, att vi så må säga,
den andra sidan af den kärlek, som glödde på djupet i den
bistre riddarens barm.
»Min lott synes det vara», sade han, »att i alla stycken
vika för herr Karl Knutsson», och så tillade ban efter några
ögonblicks uppehåll, »men så visst som jag lefver, Karin, och
så visst som du ägt och äger min kärlek, icke skall du blifva
olycklig för Erik Pukes skull!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
