Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HAP.AKEES KYRKA.
215
denna framgång skulle göra ett anfall på hans läger, och
han ville därför iakttaga alla försiktighetsmått att ej blifva
öfverraskad. Han hade ock under sitt vistande utrikes lärt
krigskonsten under skickliga härförare, så att han visste väl
hvad som var att göra. Han utstakade platserna, som
härafdel-ningarna hade att intaga, hvar efter annan, som de hunno
återkomma, och starka förposter eller hållare, såsom de
kallades, utsattes rundt omkring.
Härunder föll skymningen på, men just som marsken
höll på att återvända till stugan, där de båda biskoparna
befunno sig, kommo Nils Stensson, lians svåger, och Herman
Berman med tvenne stora ryttareskaror. De voro de första
af den återvändande hären, och af dem fick nu marsken
noggrannare underrättelser om striden och om allt, som därmed
stod i samband. Att döma af det häftiga motståndet, tycktes
herr Erik vara manstark, och finge han yttermera
förstärkning från det norra Sverige, så kunde det blifva farligt nog
att våga allt på svärdsudden.
Åtföljd af de nämnda höfvitsmännen och ett par
småsvenner, af hvilka den ene var Nils Bosson, inträdde marsken
åter till biskoparna. Där inne satt en lång och benig
riddare, som tycktes hafva gjort till sin uppgift att hålla de
andliga herrarne vid godt mod. Den ena lustiga berättelsen
aflöste den andra, och skrattade icke de vördiga fäderna, så
skrattade riddaren själf, och stugan genljöd af hans stämma,
när herrarne öppnade dörren. Yid skenet af ett par vaxljus,
som blifvit framsatta på bordet blef den skrattande riddaren
genast synlig för de inträdande.
»Hvem ären I?» sporde marsken med vredgad ton och
sträng blick.
»En fattig riddare, som söker tjänst!» svarade den
tillfrågade med löjet ännu lekande omkring sina läppar och med
en blick, som tycktes utvisa det mest sorglösa väsen i världen,
under det ban genom bela sitt yttre framkallade hos åskådaren
en skrattlust, som äfven nu gjort sig gällande, om icke
stundens vikt dragit tankarna åt allvarsammare ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
