- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
216

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216.

NILS BOSSON STURE.

»Någon annan tjänst än den under narrkåpan synes icke
lämpa sig för eder, och den skolen I få», genmälde marsken
och vinkade med handen till tecken, att mannen skulle
aflägsna sig.

»Godt, stränge herr marsk! jag vill blifva en riddare af
narrkåpan i eder tjänst... I hören det, välvise herrar af
kräklan och I bistre män där vid dörren, jag är antagen i
marskens tjänst!»

Och med ett torrt skratt gick riddaren af narrkåpan sina
färde, böjande sig i den låga dörren, ty han var väl en tum
eller par längre än marsken själf, som dock var ibland de
längsta karlar på sin tid.

Hvarken marsken eller någon af de andra fäste sig
synnerligen vid den löjliga företeelsen af den uppenbarligen
svagsinte mannen. Endast Nils Bosson, där ban stod vid dörren,
tycktes icke dela de öfrigas likgiltighet för honom. Dock
upptogos äfven hans tankar snart belt och hållet af den
viktiga fråga, som nu bragtes å bane, frågan om att söka
förlikning med herr Erik. Marsken var till en början bestämd
att låta svärdet afgöra saken, och däruti understöddes han
af sin svåger, riddar Nils, men prelaterna utvecklade så
talande skäl för motsatsen, och äfven Herman Berman, en man
till hvars åsikter marsken satte högt förtroende, att ban till
slut gaf efter.

»Jag gör det», sade han, »blott för att visa eder, ädle
herrar, det ingenting därmed vinnes; herr Erik skall själf
afslå hvarje anbud i den vägen, och vi skola ej vinna annat
än någon eller några dagars uppskof för hufvudfrågans
afgörande.»

Prelaterna uttryckte sin belåtenhet med marskens beslut,
och man utsåg genast ett ombud, som skulle afgå till herr
Erik och söka utverka hans samtycke till ett samtal med
marsken. Herr Nils Stensson fick detta uppdrag.

Därpå aflägsnade sig herrarne, och marsken blef ensam
i stugan. Blott en af svennerna stod ännu kvar vid dörren.
Det var Nils Bosson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free