Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220.
NILS BOSSON STURE.
hört ljudet af hästhofvarna bättre, när ban höll stilla. Det
gjorde han likväl icke. Blott vindens vingslag hördes öfver
fältet. Så fortsatte han sin ridt, och så hörde ban åter det
där ljudet af hästtramp; synnerligast på ett ställe, där han
lämnat hård mark bakom sig, men själf kommit ned på en
äng, där snön låg djup, hörde ban tydligt, att en ryttare
galopperade fram efter honom.
Han stannade åter, men åter försvann ljudet. Han blef
hemsk till mods, han var sitt tidehvarfs son, och ban tog
för gifvet, att här icke allt gick naturligt till. Dock var
han så mycket före sin tid, att ban, sedan ban gjort
korstecknet, red tillbaka för att öfvertyga sig, om ej någon
mänsklig varelse följde hans spår. Hade han varit vid sitt
vanliga lugn, skulle han då hafva sett bakom ett par höga
furor en ryttare hålla alldeles stilla. Men nu märkte ban
intet, och sedan han ridit öfver klipphällen, hvarifrån han
sist hört ljudet, och ej sett någon, gjorde ban åter korstecknet,
men gaf sin häst sporrarna och fortsatte sin ridt framåt.
Snart fingo hans tanker en annan riktning. Han hade,
strax han lämnade lägret, tagit vägen åt väster, men
framkommen åt Svartån, följde han den norr ut förbi Harakers
kyrka, och vidare åt väster utefter strömmen. Han red
sålunda så godt som längs utefter linien af Erik Pukes och
dalkarlarnes läger, och han borde därför höra något ljud
därifrån, men allt var tyst. Han vände då mera inåt skogen,
och när han, utan att hafva mött någon, kom fram till en
enstaka stuga, beslöt ban att här taga närmare reda på den
väg, som skulle föra honom till den ban sökte.
Han bultade på, och till sin förvåning fann ban, sedan
ban efter något dröjsmål blifvit insläppt, stugan besökt af en,
som sporde efter vägen, liksom ban själf, men i motsatt
riktning. Det blef honom tydligt, af den mannens ord, som
öppnade för honom. Men det var utbrunnet i spisen, och vid
det matta ljus, som glöden spredo, kunde han ej urskilja
an-letsdragen hvarken hos den som svarade eller den som blifvit
besvarad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
