Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HAP.AKEES KYRKA.
219
ej nog för Nils. För honom var detta något halft. Han med
sitt ungdomliga hjärtas glöd kunde ej fatta, att en strid med
svärd i hand mot bönderna och emot Engelbrekts egna
dalkarlar icke var en strid mot allmogen. En enda väg fanns
för honom att gå. Den bar till Erik Puke, och ban måste
gå den fram. Hans heder, hans löfte, jungfru Karin,
Engelbrekt — allt manade honom att fullborda denna väg.
Han tänkte ej ett ögonblick på hvad allt han satte på
spel, då han verkställde detta sitt beslut. Marskens ynnest,
makt, ära, anseende, allt detta, som väger så mycket i den
beräknande mannens ögon, allt detta tänkte han icke på.
Han lydde marskens befallning och lämnade stugan, och
ban gick länge omkring mellan de bär och hvar belägna
stugorna, hvilka alla nu voro upptagna af herrarne i marskens
följe, och därunder spunno sig hans tankar ungefär så, som
vi här ofvan antydt dem.
Slutligen gick han bort till det ställe, där marskens
hästar stodo bundna. Han fann snart sin egen, som han lade
sadel uppå. Ett par stallknektar stodo ett stycke ifrån, men
det föll ingen af dem in att spörja honom om hvad han tog
sig till. Det var tydligt, att han fått någon befallning af
marsken att utföra. Och så svingade sig svennen i sadeln,
och det bar af väster ut.
Det var en mörk natt, och vinden blåste kall öfver
snöfältet, som utbredde sig från lägret fram emot Harakers kyrka.
Icke en stjärna lyste på himmelen. Men Nils sporrade sin
goda häst, och fram gick det öfver stock och sten. Han kände
hvarken köld eller blåst, ban tänkte blott på att i rättan
tid hinna fram och om möjligt tillbaka, innan dagen rann upp.
Bäst som baii red, tyckte ban sig höra ljudet af
hästfötter bakom sig, och han stannade häftigt och vände sig om.
Men ban kunde icke märka något. Han tänkte först på, att
ban var förföljd. Marsken kunde hafva skickat efter honom;
då det genom stallsvennerna blifvit kunnigt, att han ridit
bort, hade han kunnat låta folk sitta upp och sätta efter
honom. Men hade det varit förföljare, så skulle ban hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
