Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222.
NILS BOSSON STURE.
Men kring den eld, som var uppgjord här i ändan af lägret,
syntes till Nils Bossons förundran ingen människa. Han fick
dock ej tid att anställa några betraktelser däröfver, ty hans
vägvisare påskyndade nu sina steg, och de nalkades med
hastighet stället. Plötsligt stannade han och vände sig om.
»Stanna här, unge herre», sade ban, »medan jag går fram
och tager reda på herr Erik, men rör eder icke ur fläcken,
ty bondemännen äro ej att leka med, de kunde lätt taga er
för en spejare, och då voren I ej mycket värd.»
Mannen gick därefter fram till elden och förbi densamma,
hvarvid Nils tyckte sig märka, att han gjorde ett tecken med
handen, då en skugga reste sig från en trädstam och med
ljudlösa steg följde efter honom. De försvunno bland de höga,
snötyngda furorna. Men tiden blef lång för Nils, och ban
började redan tänka på att öfverträda sin vägvisares förbud
och själf söka sig fram till herr Erik, då ban fick höra tunga,
men hastiga steg bakom sig i skogen. Han vände sig om,
och till sin förvåning såg ban flera bönder skynda mot sig
med yxorna lyfta högt öfver sina hufvud. Nils drog sitt
svärd, men omfattades i detsamma af ett par starka armar.
Allt motstånd var förgäfves. Han var fången.
»Hafven tack, redlige bondemän!» hörde ban därvid en
stämma tala, som befann sig ett stycke bakom skådeplatsen,
»hafven tack . . . binden nu den lede spejaren vid trädet där,
så kan han stå där, tills herr Erik får tillfälle att förhöra
honom.»
Och så blef Nils med säkra tåg fastsnörd vid ett af
träden närmast elden. Männen, som fullgjort befallningen,
aflägsnade sig, och endast en, i hvilken han igenkände sin
vägvisare, stannade.
»I ären Nils Bosson!» sade mannen och såg Nils in i
ögonen, »jag kände eder genast, när jag först fick eder att se,
och jag var just stadd på väg till eder, då I så lyckligt kom
mig till mötes.»
Nils svarade intet, och mannen fortsatte, i det han med
högra handen fattade i öfversta knappen på fångens liftrüja:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
