Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224.
NILS BOSSON STURE.
svennens bleka ansikte, som belystes från glödhögen efter den
nu slocknade elden, medan hans eget befann sig i skuggan,
hvarförutom det nattliga mörkret, ännu djupare i den täta
skogen, bidrog att göra honom oigenkännlig. Tydligen
väntade frågaren på svar, men då detta uteblef, tillade ban:
»Sen I, en af de två måste dö, det är nu så och kan ej
blifva annorlunda, men jag vill, att marsken skall dö, och
det vilja många mecl mig . . . förstån I nu, hvilken väg I
måsten gå för att rädda edert unga lif och träffa herr Erik?»
Nils Bossons ansikte blef hvitt som snö, och hans kropp
skälfde af en feberfrossa. Men mannen drog belt långsamt
fram en lång knif, vände klingan ett par gånger, så att hon
glänste mot de glödande kolen, och förde därpå hastigt dess
udd mot ynglingens hjärta.
»Se», sade han, »hvad jag hittills har sagt rör blott den
ena sidan af saken, den andra är dock så klar, att den ej
behöfver många ord, för att I skolen finna den. Yäljen nu,
Nils Bosson . . . viljen I svära en helig ed att komma eder
herre, marsken, om lifvet, så skolen I blifva herr Eriks man
och blifva ärad och ansedd, viljen I det icke, så sägen nu
ja eller nej, morgonen är snart inne, och innan dess måste
detta ärende hafva fått ett slut.»
»Stöt till, lede blodsman», utbrast Nils, »hvi talar du
så mycket!»
I detsamma ropade en stämma bakom träden, och man
hörde hastiga steg af flera män, som närmade sig.
Mördaren sjönk undan i skuggan och försvann, men på
något afstånd, dock icke längre bort, än att Nils kunde höra
hvarje ord, yttrade en stämma, i hvilken ban till sin
öfverraskning igenkände herr Eriks:
»Fören mig hit den ädle herren . . . jag menar, att han
snart skall få besked på sitt ärende.»
Det var för Nils klart, att marskens bud redan anländt,
och att döma af tonen i herr Eriks röst tycktes det, som om
han redan en gång gifvit ett svar genom en annan, men
hvilket han nu ville afgifva själf för att rätt öfvertyga sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
