Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228.
NILS BOSSON STURE.
rättelsen ]lärom, som förmådde Erik, hvilken ämnade sig göra en
rund genom bondelägret, att nu stanna och invänta herr Nils.
En mängd svenner och äfven åtskilliga bönder omgåfvo
Erik, och uppmärksamheten var så helt och hållet riktad på
den väntade riddaren, hvilken skulle uppträda på den af ett
par handbloss upplysta platsen, att ingen lade märke till
trädet vid den utslocknade stockelden, där Nils Bosson stod
bunden. Denne kunde icke se herr Erik för trädens skull,
som stängde utsikten, men ban hörde hvarje ord som yttrades.
Hvad som först väckte hans uppmärksamhet var, att tvenne
mörka skepnader gingo med hastiga steg fram till skaran,
som omgaf höfvitsmannen. I den ena af dessa igenkände ban
sin mördare, den andra såg ut som en nunna i sin långa
fotsida dräkt med hufvan dragen öfver sig.
Omedelbart därpå blef det rörelse i hopen, och han fick
se en skymt af herr Erik. Han fördes något bort från de
andra, och det var nunnan, som gick vid hans sida. Nils
var redan i begrepp att ropa herr Eriks namn, men då kom
åter vägvisaren och gjorde en rörelse med handen och knifven,
att det gällde hans lif, om ban öppnade sin mun.
En stund förflöt, och så gick Erik tillbaka till sina män,
och nu var marskens bud framfördt. Samtalet mellan honom
och Erik blef belt kort.
»Jag har ändrat sinne», sade den senare, »jag önskar
träffa marsken, och vid den stora stenen här nere vid vägen
må vi mötas; men I själf, herr Nils, och Herman Berman
skola lämnas mig som gisslan, och två timmar härefter må
det ske, ty hvarken för mig eller för eder båtar en längre
tidsutdräkt.»
Herr Nils svarade belt kort härtill, och så aflägsnade
sig alla. Men på platsen framför trädet, där Nils stod
bunden, visade sig snart en skugga, som bakom den täta grenen
af en fura blickade öfver till Nils.
»Till fyllest!» hördes skuggan yttra, »är svennen godt
bunden, så må ban stå där, tills det arbete är öfver, som
nu förestår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
