Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HARAKERS EVr:KA. 229
Mannen sänkte handen med knifven och gick bort till
trädet, hvarifrån orden kommo, och där börjades ett samtal,
som visserligen fördes med hviskande stämma, med hvaraf
dock Nils uppfattade det väsentligaste. Det var fråga om
ingenting mer eller mindre, än att mannen — hans
vägvisare — skulle med några utvalda bland herr Eriks svenner,
hvilka, enligt hvad som här yttrades, tycktes hafva kommit
dit genom hans och skuggans särskilda åtgärder, gömma sig
i Harakers kyrka, dit skuggan nog skulle veta att förmå
marsken och herr Erik att begifva sig, och där skulle de
öfverfalla den förre och fängsla honom.
Så aflägsnade de sig med snabba steg.
Men vid den stora stenen nere vid landsvägen -— som
finnes där ännu i dag och kallas Pukestenen -— träffades på
utsatt timme herr Erik och marsken. Den senare hade skickat
sitt lejdebref, som var undertecknadt af både ärkebiskopen
och biskop Tomas, och den gisslan, herr Erik begärt, var
äfven öfverlämnad till honom. Klockan kunde vara vid pass 8,
och det var ännu mörkt på morgonen, så att platsen var
upplyst af facklor, hvilka höllos på något afstånd af herr
Eriks svenner. Ingendera af de mäktige herrarna bar vid
detta tillfälle härbonad. Marsken var klädd i en lifrock af
flöjel och bar öfver axlarna en kort kappa fodrad med mård.
Herr Erik bar en lifrock af tjockt gult skinn.
Det var lätt att se, det här icke var något vännemöte,
ehuru marsken såsom vanligt, var mera herre öfver sig. Herr
Erik tycktes med knapp nöd kunna bibehålla så mycket välde
öfver sig, att han gaf sig tid att höra hvad marsken hade
att säga.
»I hafven önskat ett samtal med mig, marsk», sporde
han, »nå väl, här hafven I mig, hvad viljen I?»
»Nu såsom alltid, herr Erik, fred och enighet mellan
svenske män!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
