Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254.
NILS BOSSON STURE.
»Sägen ej så, herr Karl», återtog den gamle, »jag minnes
än, huru det står i visan: ’Och där blef glädje för mycken
sorg och gråt, hvem bröt löf uti linnebärs träd? De unga
kom tillhopa, som varit skilda åt. Fröjden eder i alla dagar!’»
»Ack, gubbe, den visan minnes ock jag», genmälde
marsken, i det ban lade det vissnade bladet ifrån sig, »men
du glömmer, att den där föreningen mellan de unga inträffade
först efter döden. . . . Visste du hvad som timat, så skulle du
finna det lika grant som jag, att en oöfverstiglig mur numera
har upprest sig mellan mig och henne . .. Hvem kunde tro
det», fortsatte ban liksom för sig själf, »hvem kunde tro, att
barndomsminnet har så djupa rötter i mannens hjärta! Jag
ser det älskliga barnet för mig, som om vi nu i denna stund
befunno oss på samma ställe som då om aftonen, innan jag
lämnade min faders gård att draga ut i främmande land och
lära mig riddareseder . . . det var under den stora linden vid
Skällnora, solen dalade i väster och en trast sjöng nere vid
sjöstranden, då hon kom till mig och sade mig farväl, och
jag sporde henne till, om hon icke skulle glömma mig, så
att, när jag kom hem en gång och skulle utse mig en husfru,
hon skulle vära en annans. ’Nej, nej!’ ropade bon, ’jag skall
vänta på dig!’ Jag bad henne om ett minne, och då log hon
emot mig och räckte mig det där bladet, som hon ryckte till
sig från linden. ’Göm det väl’, sade hon, ’så länge I hafven
det hos eder, så länge bor Karin i edert hjärta! . . .»
»Kunnen I nu se det», yttrade hofmästaren med ett
hjärtefromt leende, »jag har ju alltid sagt eder det ... I skolen
till slut vinna henne, I och ingen annan. Haden I så visst
följt mitt råd, när I sedan återvänden hem, och ridit till
Bjurum i stället för till Kråkerum, så haden I liaft eder all
denna hjärtesorg besparad. Dock kunnen I vara vid godt
mod, herr Karl, . .. har man ett rent samvete, så blir man
sent olycklig, om det ock stundom ser svart ut. .. . Jungfru
Karin håller eder kär, eder och ingen annan, och det har hon
alltid gjort, allt sedan hon var et’t litet barn.»
Marsken vinkade med handen åt den gamle och log
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
