Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT GAMMALT MINNE.
255
därunder, som man gör, då man anser sig vara fullt säker
på sin sak.
»Hvad jag sett. med egna ögon kan du ej taga ur mitt
sinne», sade han. »Stolts jungfrun har burit herr Erik Pukes
ring, och så som hans öde har utvecklat sig, så lärer det
knappt vara något tvifvel om, att i jungfru Karins sinne
äfven blodsskuld nu mera står mellan mig och henne . . .»
»Det blodet, ja . . . det är en evig olycka, Gud bättre .. .
Dock står det icke till mig att döma, huruvida icke I och
stolts jungfrun kunna komma tillsammans däröfver . . .
Åtminstone har jag nu det ärendet till eder att anmäla ett
besök af jungfru Karin.»
Marsken sprang upp från stolen och fäste sina ögon på
gubben.
»Jungfru Karin . . . besöka mig! Hvad menar du!»
»Hm, hvad jag menar, eller rättare hon ... det lärer hon
bäst kunna säga själf; dock tror jag icke, att det denna
gången blifver till ett älskogsmöte, därtill är stolts jungfrun
alltför sorgsen .. . Men det är, som jag säger, hon önskar
lifligt att träffa eder, det sade hon mig själf, för jag var där
i huset strax efter sedan den stränge riddaren, herr Karl
Ormsson, kom hit till staden i går.»
Synbarligen utöfvade dessa underrättelser ett stort
inflytande på marsken. Han gick fram och tillbaka i rummet
och stannade litet emellan framför fönstret, utan att den
gamle tjänaren rätt kunde fatta, om det var glädje eller
bekymmer, som så yttrade sig hos honom. Gamle herr Karl
Ormsson hade under de sista åren icke varit bland marskens
vänner, om han ock icke uppenbart ställt sig emot honom,
men hans anseende var dock ingalunda så stort, att det
behöft väcka marskens oro i ovanligare grad, om denne riddare
slutit sig närmare till herr Erik än till honom. Och nu
var det ju dessutom för alltid slut med allt buller från Erik
Pukes sida. Den gamle trotjänaren såg sorgset på sin herre
och suckade:
»Ack, droge vi så visst tillbaka till vårt Fågelvik igen,:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
