Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258.
NILS BOSSON STURE.
kände syster Bengta, fann han det helt naturligt, att hon i
sitt upprörda tillstånd efter broderns död lätt skulle förledas
till yttranden af hot och harm emot en hvar, som varit eller
som hon inbillade sig hafva varit fientligt stämd mot hennes
broder. Det enda, som han ej kunde förklara för sig, var
hundens tjut, men han tog för gifvet, att det var något nytt
påhitt af denne riddare, och så var det ock.
När han kom ut i salen, såg ban riddaren sitta på
bänken vid ett af fönstren, hållande en stor, svart hund i
halshuden och litet emellan undfägnande honom med ett
käpp-rapp, liksom ville ban begagna hunden till beledsagare af sin
sång. Fru Bengta i sitt nunnedok hade med ett uttryck af
djupt förakt vändt sig ifrån den sorglöse och måhända just
därför oåtkomlige mannen. Denne lät sig icke störas af
marskens inträde, utan fortsatte med sin sång:
Lögnen var hållen i herra ståt.
de månde henne hedra och ära,
sanningen fick det spörja så brådt,
stor sorg månde det henne göra.
Och under det han framsjöng eller måhända hellre
fram-sågade, — ty rösten och tonfallet påminde högeligen om ljudet
af en såg, som genomskär ett hårdt, men uppspjälkadt och
därför gnisslande trästycke — de sista orden, slog ban hunden
taktmässigt med allt hårdare slag, tills djuret fick upp sitt
tjut i höjden, så pass som åsyftades.
ii I hafven skaffat eder en lefvande säckpipa, menar jag.
riddar Grön», sade marsken, sammandragande ögonbrynen,
liksom för att tillkännagifva sitt misshag öfver riddarens
lek-vid sidan af den djupa sorg, som stod målad i fru Bengtas
bleka anlete.
»Tyst Lurfven!» sade då den gröne, något annat namn
bar ban icke, och detta hade han fått af den gröna liftröjan,
som ban alltid hade på sig, »tyst och lär dig bättre att göra
din sak till en annan gång! Se herr marsk», fortsatte ban
och vände sitt allvarsamma ansikte, som en styfmoderlig natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
