Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT GAMMALT MINNE. 257
«
om kvällen vid Haraker, och med en skroflig röst började nu
riddaren sjunga:
Jag tör väl inde gauge
Valdemar med varum luff.
I må väl ude stande!
Och med detsamma gaf hunden till ett klagande tjut,
som om ban blifvit illa slagen.
»Här skrämma mig icke edra trollsånger, riddare . . .
och vore icke mitt sinne bedröfvadt till döds, så kunde jag
väl ock sjunga en sång, så att I bleknaden därvid . . .»
Nu var det tyst en stund. Sannolikt gåfvo dessa ord
riddaren något att grunda på. Så fortsatte kvinnostämman:
»Yäl satt min broder här i tornet i veckorna sju, men
slikt kan hända, att I kommen att sitta där så många år . . .
Sådan sång kan jag sjunga, och I kunnen tro, att marsken
skall lyssna till min sång. Jag liar sett eder gå stigar, som
I icke kunnen stå till svars för. . .»
Men hunden tjöt, och riddaren sjöng:
Sanningen drager till herra slott,
så klagade hon sin vände;
men där kom lögnen ridandes i gård,
med riddare och svenner så vådlig han var,
med blanka svärd uti händer.
Det lät, som om riddaren antingen icke förstått betydelsen
af kvinnans bot, eller som ban icke velat akta därpå. Hos
marsken hade han under de gångna månaderna så omärkligt
vunnit ett insteg, som denne själf knappast kunde för sig
förklara. Men han tyckte sig hos den besynnerlige,
half-fånige mannen hafva funnit en tillgifvenhet, som värmde
honom, och under det ogenomträngliga flätverket af förvirradt
och sammanhangslöst prat, hvaruti han älskade att insvepa
sig, hade marsken mer än en gång märkt strålar af
genomträngande ljus och det skarpaste förstånd. Det var som en
lysmask djupt in i en hagtornshäck, som lyser klarast i
beck-svarta natten. Hvad kvinnan beträffar, i hvilken Karl igen-
Guldhalsbandct. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
