Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260.
NILS BOSSON STURE.
sång, utan min sång, som beledsagat Lurfvens straff . . . oeb
ser han icke bättre upp, så drager räfven härnäst bort med
bela hundkojan.»
»I förglömmen dock icke, att handen är min . . .»
»Så är han stundom klokare än sin herre, ty han följer
dock vänneråd, när do inskärpas med lämpa . . . Men se bit,
skolen I se, luira han biter käppen, i stället för mig, när
jag vill lära honom något.»
Han höjde käppen, och hunden bet efter den.
»I väljen oläglig tid till edert skämt, riddar Grön . . .»
»Skämt?» afbröt den gröne med en oskyldig uppsyn,
»skämt .. . jag vill inte skämta, jag vill blott visa eder, att
huru klok han är, så kan ban dock icke skilja mellan mig
och käppen.»
Bådo marsken och fru Bengta sågo med ofrånvända
blickar på mannen, och den senare tycktes vilja tränga tvärt
igenom.den slöja af lek, den narrkåpa, hvari den besynnerlige
mannen höljde sig. Men riddar Grön lockade på hunden och
gick smågnolande på en visa nedåt salen.
Na möttes marskens och fru Bengtas blickar. Hon var
mürkj och hennes utseende var isande kallt, men däröfver
skimrade dock stundom ett drag af ljus, man skulle nästan
vilja säga sol. Ty äfven midvinterns snöfält hafva sin sol
som påminner om en kommande vår med blommor och grönt,
en hoppets sinnebild; — och något sådant var det, som
emellanåt fladdrade öfver de dystra, likbleka och hårda dragen,
ehuru dess föremål kunde vara ett annat än det, som fyller
det lefnadsglada och fromma hjärtat.
För marsken var hennes uppträdande synbarligen
oväntadt, och såväl hans blickar som hans åtbörder tillkännagåfvo
en viss förstämning i hans själ. Då hon förblef tyst, vare
sig att hon ännu var upptagen af hvad den gröne riddaren
sagt och gjort, eller hon därmed ville göra sitt eget
uppträdande så högtidligt som möjligt, afbröt marsken till slut
tystnaden.
»Hvad söken I hos mig, fru Bengta?» sporde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
