Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266.
NILS BOSSON STURE.
hand. Ditt svar skall afgöra ditt öde . . . jag spörjer dig icke
till vidare hädanefter.»
Det hade varit svårt att afgöra, hvem som träffades mest
af dessa marskens ord, ynglingen, som de gällde, eller
åtminstone de två, jungfru Karin och den leende riddaren, af de
öfriga tre i rummet närvarande. Jungfruns kind förlorade
hvarje blodsdroppe, och hon sammanknäppte krampaktigt sina
händer, medan leendet dog på riddarens läpp och en stråle af
klart medvetande och spänd uppmärksamhet bröt fram ur hans
öga. Ungersvennen var häftigt upprörd, och ett ögonblick
skälfde ban till och slog ned sitt öga, som om ban ej rätt
kunnat värja sig för den tanken, att han måste dö en till
utseendet neslig död, ehuru han visste med sig, att han icke
begått något, som var sådant värdt. Men detta varade blott
ett ögonblick, så slog han upp sitt öga och såg sin herre fritt
i ansiktet.
»Ett har jag begått, som är värdt straff», sade han mecl
en stämma, hvars naturliga välljud snarare ökades än förtogs
af den darrning, som vikten af de ord, hvilka han skulle
komma att uttala, påtryckte henne, »det var, då jag mot eder
vilja lämnade edert läger och red öfver till herr Erik, och
det straff, som I därför viljen pålägga mig, vill jag undergå
. . . Det var ej blott mitt löfte till den ädla jungfru Karin,
som tvang mig till denna ridt, det var ock mitt hopp att
därigenom komma förlikning till stånd mellan eder, herr marsk,
och herr Erik, och för den sakens skull månde mitt unga lif
springa, om eder under sådana förhållanden synes så . . . Det
är allt hvad jag har att säga nu, som tillförene . . .»
Ungersvennen tystnade, och marsken dröjde några
ögonblick, liksom för att gifva honom tid att hämta sig och
fortsätta. Då Nils emellertid fortfor med sin tystnad, tog
marsken till orda:
»Hvad du nu hafver sagt, Kils Bosson, det tillgifver jag
dig för det goda uppsåtets skull, men du vet väl, att det är
något vida svårare, som lägges dig till last, och som du
hafver att svara till. . . Förräderiet i Harakers kyrka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
