Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESVÄRJELSEN.
269
tala, men så tog han steget tilbaka, och hans läppar slöto
sig, och han gick till det närmaste fönstret för att se ut, om
han där utanför skulle finna den hjälp han sökte. När
marsken gjort sin sista fråga och vände sig bort, och när
bedröf-velsen höll på att öfverväldiga den sköna flickan, då steg ock
den gröne riddarens oro till sin höjd.
Han stannade plötsligt alldeles orörlig, tog därpå några
steg framåt, och vid ljudet däraf vände sig marsken åter om.
I detsamma tog någon i dörrlåset, och det var, som om en
fördold kraft därvid kommit till makt i riddarens själ. Den
manliga hållningen flög bort med ens, och marsken såg den
gamla vanliga otympliga och gängliga skepnaden med sitt
eviga uttryckslösa leende.
Dörren öppnades emellertid, och in i salen trädde en
svart-brödramunk. Han höll händerna korslagda öfver bröstet och
bugade sig djupt för marsken, som med förvåning blickade
emot honom.
»Jag vill med nöje eller rättare jag gör blott min plikt,
då jag efterkommer eder befallning, stränge herre. . .»,
började munken, men afbröts af marsken.
>.>Min befallning, hvad menen I? Jag har icke befallt
eder liit.»
En lång mörk sven, som inträdt tillsammans med
munken, upplyste marsken om förhållandet.
»Eörlåten det, stränge herre», sade han, »jag har trott
mig handla eder till välbehag, då jag manat hit den vördige
svartbrodern. När unge herr Nils uppkallades, och det
började hviskas bland edra svenner här ute, att nu den unge
herrens timme var slagen, så skyndade jag mig till klostret
och hämtade broder Knut.»
»Ditt tal, sven, upplyser intet om hvad du egentligen
vill säga», yttrade marsken med en sorgbundenhet, som väl
klädde hans vackra anlete.
»Den förklaring, som I ünsken, angående mitt
uppträdande, stränge herre», återtog munken, hvars tillbakafallna
hufva blottade ett fromt och ädelt anlete, »den skolen I snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
