Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESVÄRJELSEN.
277
bunden, lika väl som hvarje annan, och för denna tidsanda
var vidskepelsen ett utmärkande drag. Vi hafva i gamla bref
och dokument en mängd saker omtalade, hvilka skola hafva
ägt en sådan förborgad kraft, som det ifrågavarande smycket.
Än var det en ring, än en helgonbild, än en liten tafla, än
en guldsked, än ett halsband, såsom Sven Stures.
Det föll därför ej Karl Knutsson in att tvifla på
tillvaron af den klenod, om hvilken fru Bengta talade, och när
därtill kom, att hon, som anförtrodde honom denna hemlighet,
gjorde det med en öfvertygelsens värma, som var
oemotståndlig, uppsteg hos honom, utan att han själf visste det, ett begär
att blifva ägare af detta lyckosmycke, ett begär, som märkligt
skulle växa och slutligen behärska honom lika fullkomligt
som någonsin fru Bengta.
»Två gånger har jag haft detta smycke i min hand»,
fortsatte fru Bengta, »och båda gångerna bar det blifvit mig
undanryckt, och jag har offrat mera på dess vinnande, än jag
önskade, att I måtten komma att göra, marsk, jag har svikit
min ära, jag har varit på väg att blifva mördare . . . och allt,
allt är nu förbi.»
Hon sammanknäppte sina händer och såg en stund stelt
ned framför sig.
»Se, jag ville gifva min äldste son denna klenod, min
äldste son dog; jag ville gifva den åt min andre son, — äfven
han dog. Så ville jag gifva den åt min broder, och I kunnen
tro mig, marsk Karl, så mäktig I ären, så haden 1 kommit
att böja edert hufvud för Erik Puke, om ban burit denna
guldkedja om sin bals. Detta guldhalsband skolen I bära,
marsk, och sedan skall ingen stå eder i vägen, huru högt I
ock viljen stiga!»
»Och hvar finnes då denna kostbarhet?» sporde marsken
med en ton af tvungen likgiltighet, som förrådde mera, än
den dolde, hur djupt han träffats af lockelsen att blifva
trollsmyckets ägare.
Fru Bengta dröjde en stund, innan hon svarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
