Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESVÄRJELSEN.
281
fram, fru Bengta*, sade marsken, »I borden dock icke glömma,
att smycket är en annans rättfångna egendom ... I sätten
för mycket på spel; lif och blod gäller för eder intet i eder
jakt efter lyckan.»
»Rättfångna egendom!» invände fru Bengta, »livad menen
I, marsk, var det väl den gamle sjöröfvarens rättfångna
egendom? Han hade tagit det i strid och vunnit det med
människoblod . . . Jag liar dock vunnit det tvenne gånger, utan
att en droppe blod flutit ... lif och blod gälla intet, sägen I
... ja väl, Karl Knutsson, när gälla de något, då det är fråga
om att vinna ett mål, som man ställer högst af allt här i
världen? Jag ville se min tappre broder, herr Erik, i spetsen
för Sveriges rike, måhända ville han det ock själf . . . jag ville
föra honom till detta mål genom det heliga balsbandet; hvad
betydde det väl, om en människa därför skulle falla, då hundra
föllo och mera på hans vandring till samma mål . . .? I viljen
ock stå i spetsen för riket, herr Karl, och sedan I väl stånden
obestridt den mäktigaste bland de mäktige, skolen I säkert
vilja våga detsamma, som den mäktigaste i riket förr en gång
gjort, som tvenne af Tysklands små hertigar gjort, lyfta
konungakronan på edert hufvud . . . Sägen mig nu, marsk, menen
I eder under vanliga förhållanden kunna gå fram till detta
mål utan genom blod? . . . Och är det ej då att föredraga, ju
mindre blod som måste flyta; skullen I väl tveka att taga
smycket, när I sågen kronan glänsa där bakom, att taga det
djärft och med gladt mod, då tusendens lif därigenom
sparades, att täga det, äfven om ett människolif måste spillas,
ett för tusenden?»
Marskens kind blef än röd, än hvit, där han stod med
blicken liksom fastlåst vid den mörka kvinnan, hvars tal
var berusande som den hedniska prästinnans och hvars hela
väsen liksom glödde af en högre, hemlighetsfull kraft. Tusen
små trådar växte ut ur hennes tal och omhvärfde så
småningom hans hjärta. Det var, som när vid ett sIndrag
him-melens och jordens vatten närma sig hvarandra och bilda en
jättepelare, som med sitt dån betager seglaren sansen, — ve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
