Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282.
NILS BOSSON STURE.
honom, hvars farkost befinner sig i pelarens närhet, ban
uppslukas räddningslöst under vattnens bristande hvalf. I
närheten af en sådan pelare befann sig nu i själfva verket Karl
Knutsson. Hans egen ärelystnad och å andra sidan den
folktro, som i honom ganska snart började se den blifvande
konungen, se där de båda krafter, hvilka, mötande hvarandra,
liksom vattenpelare upprörde det haf, där ban seglade fram,
och hvars kretsformiga rörelser drogo honom allt längre och
längre in i den brusande hvirfveln.
»Nu liar jag sagt eder allt, herr Karl», fortsatte fru
Bengta, sedan hennes stora svarta ögon länge betraktat Karl
och liksom njutit af den verkan, hennes ord åstadkommit,
»och nu bjuder jag eder farväl . . . Jag går till det tysta
klostret, viljen I mig något, skolen I finna mig där . . . Guds
frid vare med eder för rikets skull, hvars runor I skolen
föra i stället för min broder.»
Hög och tyst som en skugga skred fru Bengta lit ur
rummet, och Karl Knutsson befann sig ensam med stormen
i sitt hjärta.
Framför honom på bordet låg ännu kvar det lilla
vissnade lindträdsbladet, och när hans ögon föllo därpå, tog han
det medvetslöst i handen. Men hans tankar följde ej med
handens rörelser. Det är ej under stormens vingar, som
trasten slår sina ljufva toner. Han satt dock kvar med det
vissnade minnesbladet i sin liand.
III.
Likfärden.
I Svartbrödraklostret, som efter den förfärliga branden
år 1407 nu i det närmaste hade hunnit åter uppbyggas, satt
vid samma tid marskens syssling, herr Jöns Bengtsson (Oxen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
