Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKFÄRDEN.
285
Gellink ... I bodden hos honom vid eder hemkomst från
Tyskland!»
»Jag minnes», vidtog herr Jöns Bengtsson, »jag minnes
dig nu väl.. . Jag tillstyrkte din fader att hålla dig i skola ...»
»Ja, ädle herre, jag går här i klosterskolan hos
svartbröderna», svarade gossen lifligt.
»Far fort därmed, gosse, så kan det blifva något af dig
med tiden! . . . Hvem har lämnat dig brefvet?»
»Det är en, som kom till staden i går med ett fartyg
från Lübeck .. . Han ligger dödssjuk där hemma, de kalla
honom Rodenberg. Han kom sent på kvällen, men ingen
visste, att I haden kommit till staden, förrän jag sade dem
det nu på morgonen, för jag såg eder, när I drogen genom
norre port i går vid denna tiden . . . Och jag erbjöd mig att
skaffa brefvet i edra händer.»
Domherren bröt och läste brefvet, och när han slutat
och hoplagt det igen, stod åter det där stela, iskalla leendet
på hans läpp.
»Det är bra, Kort», sade han, »mannen är dödligt sjuk,
säger du . . . hafven I skickat efter en bårdskärare? Icke? . . .
Så gören det! Farväl gosse.»
Jöns Bengtsson nickade vänligt, och Kort Rogge gick.
Herr Jöns läste ännu en gång genom det mottagna brefvet,
och nu med vida mera noggrannhet än nyss förut. Men icke
en muskel rörde sig i lians anlete, icke en blinkning i lians
öga förrådde hvad som därvid föregick inom honom. Blott
det fina, men kalla leendet infann sig nu liksom nyss. Han
satt efter slutad läsning med brefvet i handen, medan han
alltjämt såg in i glödhögen i spiseln, och åter utvisade hans
orörliga blick, att ban börjat på nytt det genom gossens
inträde afbrutna tankearbetet.
Då öppnades dörren, men med större häftighet än förra
gången, och en ung man, klädd i svart, inträdde. Han
närmade sig vördsamt domherren och sade:
»Herr Krister vill komma till eder jämte några andra
herrar . . . Det sker med mindre uppseende, menar han, här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
