Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286.
NILS BOSSON STURE.
klostret hos eder, än om alla skulle samlas i förborgen, där
intet kan ske, utan att marsken får kännedom därom.»
»Så försiktigt!» mumlade herr Jöns Bengtsson, men
till-lade: »kom nu och sätt dig här, Helmich, och berätta mig,
hur du fann allt på Arnö.»
Helmich efterkom tillsägelsen, flyttade fram en mindre
stol, som ban ställde på vederbörligt afstånd både från spiseln
och domherren, och satte sig i en ödmjuk, framlutad ställning.
Han var skrifvare hos domherren, men var af honom mycket
använd och rättfärdigade det förtroende, som sattes till honom,
genom sin klokhet, ihärdighet och urskiljning, men framför
allt genom den tystlåtenhet, som ban vid alla tillfällen visste
att iakttaga rörande de i allmänhet rätt ömtåliga värf, som
hans herre hade för händer. Hans anletsdrag voro fina, men
skarpa — motsvarande i allo de själsegenskaper, som utmärkte
mannen.
»När jag skildes från eder», började Helmich, »blef jag
något fördröjd på vägen af herr Nils Stensson och hans
brorson herr Magnus Bengtsson, hvilka kommo från Ekholmen
och voro på väg hit till Stockholm. De voro båda högeligen
förgrymmade öfver hvad som tilldragit sig med herr Erik
Puke, och så häftigt foro dc ut mot marsken, att det
knappast mera, menar jag, kan bli helt mellan dem och honom . ..»
»Såå . .. ser man på!» föll domherren emellan.
»När jag så kom fram till Arnö», fortsatte skrifvaren,
iså var det först och främst ingen lätt sak att komma till
tals med honom, hans nåde ärkebiskopen. Han är fortfarande
lika sorgsen till sinnes, som när han kom hem från Västerås,
där ban och biskop Tomas i Strängnäs underskrefvo
lejde-brefvet till herr Erik Puke. Han pustar och han beder och
han underkastar sig den hårdaste bot .. . Han är ovärdig, sade
han, att vidare uppträda inför Herrans altare och utdela
sakramentet. Det enda, som hittills hållit honom uppe, har
varit hoppet, att marsken skulle träda emellan och rädda
herr Erik ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
