Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKFÄRDEN.
291
»Ja, morfader, I uttalen min tanke . . . endera måste vika!»
»Och hvem?» sporde drotsen med en viss hetta.
»Hvem, spörjen I, herr drots», tog då Magnus Gren till
orda, »hvem? Det lärer väl ej kunna bli fråga om hvem,
tänker jag, då I, såsom rikets drots, är den främste mannen i
riket. Tid de fem såren, jag vill se den i synen, som
djärf-ves vägra eder första platsen, vore det så ock herr Karl
Knutsson själf?»
»I hafven seglat för länge utomskärs, herr Måns», sade
drotsen leende, »det kan höras på hvad I där sägen. Så, som
I viljen hafva det, så har det varit; numera är det icke så,
nu hafva vi en så kallad höfvitsmän för riket, och för honom
vill man att själfve drotsen skall buga sig, ty höfvitsmannen
står i konungens stad och ställe!»
»Äfven om dessa bönder utvälja honom!» sporde herr
Magnus förvånad.
»Äfven om dessa bönder utvälja honom!» genmälde drotsen.
»Så må Gud fördöma mig, om jag icke skulle spetsa slik
en höfvitsmän på mitt goda svärd», utbrast herr Magnus
häftigt och slog på svärdet, så det gaf genljud i rummet.
»Yäl taladt, stränge herre», inföll Jöns Bengtsson
spetsigt, »men med så många hästar riden icke I, icke heller alla
de tillsammans, som äro af eder tanke, att I kunnen nå
allmogens rikshöfvitsman. Se, han är som månen ... vi kunna
lika gärna harmas öfver, att icke solen lyser både natt och
dag, men huru mycket vi än förarga oss, så går dock solen
bort, och månen kommer i hennes ställe , . . det är nu så, vi
kunna det ej förneka, ej heller hjälpa ... vi måste taga saken
som ban är.»
»Min dotterson har rätt», vidtog herr Krister, »det är,
som han säger. Och marsken är formligen väld till rikets
höfvitsmän, men, Gud bättre, han lärer ej kunna böta det
onda, ty efter hvad tidenderna norr ifrån gifva vid handen,
så är det mot honom allmogen väpnar sig. Det är enligt min
mening en stor olycka just däruti, att en svensk herreman
och herr Karl Ulfssons dotterson kunnat nedlåta sig att först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
