Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
NILS BOSSON SÄKE.
»Och hvar skola vi finna botemedlet?» yttrade ban till
slutet. »Här ingå bekymmersamma tidender norr ifrån. De
dalkarlar äro allt fortfarande i rörelse med skäktor och spjut,
och äfven helsingar och vermländingar lära följa deras
föredöme. Gud bättre, lång tid lärer gå, innan vi komma i lugn
här i riket, efter hvad som skedde under denne Engelbrekt.. .
Hvar skola vi finna botemedlet?»
Herr Krister såg sig omkring, väntande att någon af de
närvarande skulle upptaga hans yttrande till svar. Men alla
voro tysta. Endast Nils Stensson, hvars blick mulnade, när
drotsen nämnde Engelbrekts namn, tycktes för ett ögonblick
färdig att tala men hejdade sig. Drotsen märkte det dock
och sporde:
»Hvad menen I, herr Nils Stensson . . . kunnen I finna
någon utgång ur vårt trångmål, så sägen det!»
»Jag bar svårt att se längre än I, herr drots», svarade
riddar Nils. »Men så mycket vill jag säga, att icke lider jag
höra, det Engelbrekt, Gud hans själ nåde, sättes som roten till
allt detta buller . . . fast mer är det min tanke, och den vill
jag stå för, att funnes han ännu i lefvande lifvet, så blefve
här brådt en ände på oron . . . Saken är den, att allmogen
behöfver en man att sluta sig omkring, och när denne man är
funnen, så råder han öfver riket och har makt att vräka
undan en hvar, som vill ofreda honom och riket.»
»Det är ock till en del min tro», inföll herr Jöns
Bengtsson med sitt fina leende, »tvenne kunna icke råda vid sidan
af hvarandra. Riket vill hafva endast en konung, och när
konung icke finnes, vill det visserligen icke hafva två eller
flera i hans ställe. Flertalet synes väl nu hafva tagit en
ända, men de två hufvudena stå kvar ... De skola vara
eniga, ja de måste vara det, och hvad som bättre är, de äro
det; men stund som är kan ofta vara mycket olika stunden
som blir, man vet icke, huru sakerna kunna utveckla sig, och
förutseende är en dygd . . .»
»I menen, dotterson», vidtog drotsen, »att två hufvud för
riket är jämnt ett för mycket. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
