Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKFÄRDEN.
293
»Min svåger, herr Karl, menar sig tidigt hafva vunnit
spelet», yttrade med mycken bitterhet Nils Stensson, »men
det kan dock hända, den tid kommer, att ban skall blifva
varse, det leken ännu ej är slut.»
Samtalet fortfor länge, och man blef därunder allt
häftigare och bittrare mot Karl Knutsson. Han var till slut en
upprorsstiftare, fullt ut lika farlig som Engelbrekt, och
liksom denne sträfvade han efter allmogens ynnest. Det blef
sålunda tydligt och klart för hvar och en, att marsken var
den, som borde vika för herr Krister, om man icke lyckades
få konungen tillbaka till riket. Jöns Bengtsson yttrade sig
härunder föga, han tycktes knappt vara med sina tankar
närvarande, sedan han väl fått saken i gång. Blott när något
yttrades, som var på väg att rycka den gifna gången af talet
liksom ur spåret, föll han in och bragte allt till rätta igen.
Rörande konungen ville man afbida hvad som kunde ske på
det till sommaren beramade mötet i Kalmar. Lyckades man
där öfvertala denne att återkomma till riket, finge man väl
på ett eller annat sätt makt med marsken, i annat fall blefve
det nödvändigt att gripa till kraftigare medel.
Men äfven för att vinna det först nämnda syftet, eller
konungens återkomst, hade man att undanrödja de hinder, som
därför skulle uppställas af marsken, hvilken utan tvifvel
därvid skulle understödjas af ärkebiskop Olof. Detta var ett ämne
till mycken farhåga för herrarne. Uppsala ärkebiskop
utöfvade ett stort inflytande på folket, och ingenting kunde så
stärka marskens sak som den omständigheten, att han hade
ärkebiskop Olof på sin sida. Det var dock en tröst, att
ärkebiskopen var så sjuklig, synnerligast nu efter sin hemkomst
från Västerås, att han på grund däraf svårligen skulle
underkasta sig besvärligheterna af en resa, utan blifva hemma
i sitt stift. Andra anhängare af marsken, såsom biskop
Tomas med flera, fruktade man mindre.
Det var först vid middagstiden som herrarne lämnade
Svartbrödraklostret, men en och en, für att icke väcka
uppseende. Herr Krister var den siste, som var kvar, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
