Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKFÄRDEN.
299
»Jag vet icke, men jag mötte den lille gossen, som i
morgse förde ett bref till eder från en sjuk man, och han
bodde hos mäster Gellink.»
»Du har rätt, Helmich ... så är det... det är . . . hvad
var hans namn ... jo, det är Rodenberg ... Yid alla helgon,
hvilket förfärligt misstag, den arme mannen är förlorad!»
I detsamma hördes en väldig stämma, som öfverröstade
det vilda skriket ropa utåt gatan:
»I drotsens namn, hållen upp, godt folk!»
Och det var, som om oväsendet stillnat af för ett
ögonblick, men det växte omedelbart därefter med förökad styrka,
och nu höjdes en mängd yxor och svärd öfver det arma
offret.
Men då trängde sig en högväxt man med förvånande
styrka och vighet fram genom hopeu, kastade undan hvad
som icke genast gaf vika och befann sig så helt plötsligt
midt emellan männen med de höjda yxorna och svärden. Nu
tystnade väl skränet närmast omkring denna punkt, men det
höjdes desto starkare rundt omkring, och detta hindrade
domherren och hans skrifvare att urskilja något af hvad som
yttrades, men de sågo till sin förvåning den starke mannen
lyfta upp den olycklige från marken och ensam bära honom
bort emot det gellinkska huset, i hvars port han försvann.
Till en början stod massan liksom mållös. Djärfheten,
kraften, styrkan, det kämpalika utseendet hos mannen, som
ryckt offret undan bödlarnas händer, slog alla med häpnad,
ocli intrycket fortplantade sig utåt från medelpunkten, så att
för ett ögonblick en allmän stillhet rådde. Men så gick det
tillbaka utifrån de ytterst stående till den tätare hopen i
medelpunkten, och ropen och skränet blefvo högljuddare och
vildare än någonsin. Ett anlopp gjordes mot porten i mäster
Gellinks hus. Men de fasta ekdörrarna motstodo hvarje
påtryckning.
Domherren och hans skrifvare hade åsett allt, och
massans vidare företagande innebar intet lockande för dem, utan
de gingo med skyndsamma steg tillbaka åt svartbrödraklostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
