Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
NILS BOSSON STüi:E.
till. Just som de veko af in på klostergården, ryckte
skrifvaren i sin herres kåpa och hviskade till honom, att mannen,
räddaren gick bakefter dem. De behöfde knappt vända sig om,
ty mannen hann snart upp dem och gick med skyndsamma
steg förbi dem. Han var klädd i en lång, fotsid kappa; i
skymningen på den smala gatan var det icke möjligt att
känna igen honom. Han väckte emellertid både Jöns
Bengtssons och hans skrifvares nyfikenhet, och de följde honom på
något afstånd.
Genom en tvärgränd kommo de sålunda ned på
Västerlånggatan. Äfven här var mycket folk samladt, och de sågo
den högväxte mannen stå insvept i sin kappa, skymd bakom
ett par män, af hvilka den ene tycktes, att döma af dräkten,
tillhöra stadens råd. Gatan var lämnad fri i midten, och på
något afstånd närmade sig nnder en högtidlig sång ett tåg
af munkar, företrädda af fackelbärare.
Det var nu redan så långt lidet på dagen, att det
började mörkna, och det sakta framskridande tåget tog sig ut
som en skara af skuggor, hvilka glidit fram mellan
husraderna. När de kommo närmare, svntes en likkista mellan
; v
dem, och alla hufvud böjde sig för munkarnas sång ocli bådo
en bön för den aflidnes själaro.
Sedan liktåget gått förbi, slöto sig åskådarna tillsammans
och följde efter på något afstånd, somliga ett kortare, andra
ett längre stycke väg. När munkarna hunnit utför
Gråmunkegränden och kommit fram på Munkbrohamnen samt nalkades
bron, som ledde till Kedjeskär eller Gråmunkeholmen, var
samlingen af dem som följde tämligen glesnad. Men den
hög-växte mannen gick där fram, och af hans nedböjda hufvud
skulle man varit färdig att’taga honom för en bland do
sörjande, om man icke, såsom fallet var mod domherren och
hans skrifvare, sett honom komma från belt annat håll än
sorgehuset.
Vid själfva bron kom han att gå alldeles invid en af
fackelbärarna, och Helmich begagnade sig af tillfället och
skyndade fram, så att ban kunde se honom från sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
