Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKFÄRDEN.
303
och fortsatte sin gång fram till koret, där kistan stod. Här
föll hon på knä och bad.
Marsken trädde därvid något åt sidan, men man såg
tydligt, huru hans blick oafvändt och skarpt hvilade på den
bedjande, och det var lätt att finna, att en egen, våldsam
rörelse föregick inom honom, så vida det icke var det ovissa,
fladdrande skenet från vaxljusen, som åstadkom de snabba
skiftningarna mellan ljus och skugga i hans anlete.
När den bedjande slutligen reste sig upp, gick marsken
fram till henne och räckte henne sin hand, i det han sade
något, som dock för afståndets skull icke kunde höras. Den
beslöjade gjorde en åtbörd af bestörtning och tog ett steg åt
sidan.
Ett vemodsfullt, sorgset leende flög därvid öfver marskens
drag, och han tog tillbaka den framräckta handen. Hans
läppar rörde sig och han talade länge, men intet ord hann fram
till den del af kyrkan, där de båda lyssnarna befunno sig,
sä att det blef begripligt för dem. När marsken slutat, räckte
han åter fram handen, och hela hans anlete talade därvid
nästan tydligare än hans ord. Icke ens den kalle, för
hjärtats vekare känslor oåtkomlige domherren kunde misstaga sig
på betydelsen af detta ansiktsuttryck.
»Jag menar, att den gode marsken kunde hafva valt ett
bättre ställe för sitt frieri!» yttrade ban helt sakta till sin
följeslagare, och båda logo ett giftigt leende, medan de allt
fortfarande höllo sina blickar på de två vid likkistan.
Kvinnoskepnaden stod stum och orörlig vid marskens
ömma tal. De våldsamt sammanknäppta händerna utgjorde
det enda tecknet, att marskens ord trängt till hennes hjärta,
men tydligen hade de icke där åstadkommit den rörelse, som
marsken väntat och — åstundat. Det visade sig skenbarligen, då
hon några få ögonblick därefter skakade på hufvudet och
gjorde med den ena handen en afvärjande åtbörd, under det
hon med den andra pekade på den svarta likkistan.
Marskens ansikte blef likblekt därvid, och ban
sammanknäppte i sin ordning sina händer. Men den beslöjade läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
