Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER LINDÉN.
327
»Bäst vore att icke spörja mig därom, herre», genmälde
den gamle, »men efter som I så spörjen mig, och då det
kanske är bättre att I fån det att veta så godt först som sist,
så Aili jag säga eder det. Jungfru Karin Karlsdotter har
gått i kloster!»
»I kloster . . .!» utropade marsken och blef likblek om
kind. »Hvad sägen I mig, har hon gått i klostret? Yäl
bråd var hennes flykt ur världen . . . ! Sade den stränge herr
Ragvald intet mera om det ärendet?»
»Nej, det gjorde han icke . ..! Han sporde mig til], om
I redan hade dragit förut till Kalmar, och då jag sade, att
så icke var, utan att I först om ett par dagar skullen lämna
Fågelvik, så sade ban och såg belt sorgsen ut därvid: hälsa
din herre och säg, sade han, säg, att jungfru Karin gått i
kloster.»
»Och i hvilket kloster. . . du sporde väl därom Erland?»
»I Gudhems systrakloster!»
Herr Karl frågade icke mera, och den gamle hade intet
mera att säga. En djup suck smög sig öfver den förres
läppar, och blekbeten liksom bet sig in i hans drag; men det
var ock allt, som betecknade den smärta, hvilken svällde i
hans hjärta. Sedan lian stått en stund försänkt i
begrundande, vände ban hastigt hofmästaren ryggen och fortsatte
sin vandring bort åt skogen.
Han fördjupade sig snart under dess lummiga hvalf, men
någon jakt tänkte ban ej mera på. Han jagade på andra
marker, än där rå och hind flydde undan för den dödande
pilen. Hans jakt gällde flydda tider, och som en örn
sväfvade tanken omkring öfver dem, och hvar han såg ett minne
från fordom gömma sig undan, sköt han ned därpå och högg
sin skarpa klo däri, så att det skälfvande låg för hans fötter.
Och han frossade i njutningen af att trampa under sina fötter
hvad som en gång stått i hans sinne så högt, att ban därför
velat gifva sitt lif.
Han råkade i ett tillstånd af dyster förtviflan. Sanningen
i den gamle trotjänarens ord, att han en gång kunnat rida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
