Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
NILS BOSSON STüi:E.
till Bjurum, till riddar Karl Ormsson, i stället för till
Kråkerum till herr Ture Stensson, så hade han haft den närvarande
stunden besparad, sanningen häraf å ena sidan, och å den
andra tillintetgörandet, det plötsliga tillintetgörandet af de
ljufva förhoppningar, som nästan mot hans vilja smugit sig
in i hans själ och där tagit väldet, alltsedan samtalet med
den gröne riddaren, — så väl det ena som det andra, det
själf-förvållade, lika väl som själfbedrägeriet, bidrog att göra det
närvarande för honom pinsamt och outhärdligt. Men hur det
sved, och hur ödsligt och liflöst det blef, ju mer han ryckte
upp af de gamla minnena, desto skarpare, desto mer
skoningslöst gick lian till väga, och så hade han vandrat fram liksom
på rosor, men sönderslitna och kringströdda, så att blotta
tör-nena funnos kvar, hvilka stungo honom vid hvarje steg. Så
lämnade lian sin barndom och sin ynglingaålder, och så
rullade de senare åren upp sin tafla. Färgerna voro där mer
bjärta och friska, ja så friska, att han ännu frestades att stryka
öfver målningen och måla en nv.
Öfverallt såg han det bildsköna ansiktet med de stora,
liffulla, strålande och glada ögonen, och öfverallt tyckte han
sig i dem läsa löftet 0111 en ständig kärlek, som blygt och
nästan omedvetet gaf sig till känna äfven då, när han bands
af andra band. Egentligen var det först, när han åter blef
fri öfver sitt hjärta och sin hand, egentligen var det då först,
som den blyga jungfrun drog sig tillbaka och tycktes
undvika honom, och då var det ock, som den mörka skuggan af
Erik Puke kastade sig emellan honom och henne.
■ Så djupt, så innerligt älskade hon då denne lierr Erik,
atf-hon för hans skull frivilligt lämnade en värld, där han
ej mera fanns. Han såg så tydligt för sig, som om han ini
trädt in i salen, gästabudet hos herr Erik, där hon mottog
ringen af denne och bleknade och rodnade ömsom, då hennes
öga träffade hans. Men hon skickade ringen tillbaka . . .? Hvad
betydde dock det, när han sedan själf så tydligt sett, huru
hon afskydde hvarje närmande af honom. Och koret i
gråbrödernas klosterkyrka i Stockholm afslutade denna rundmål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
