Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 NILS BOSSON STüi:E.
letsdrag, åtminstone så till vida, att de icke förrådde livad
som vidare föregick på djupet af hans själ, liksom, när ett
fartyg sjunker i lugn sjö, efter de första sammanstörtande
vågorna och efter den första hvirfveln på ytan, allt så
småningom utjämnar sig igen, fast på djupet skeppet ännu
brakar i sina fogningar och många i sin dödskamp vräkas ned
och sargas mot bottenklippornas skarpa kanter.
Marsken hade under sin vandring aflägsnat sig betydligt
från Fågelvik, och fram emot middagen kom han i närheten
af en utgård, som lydde därunder. Här intog han sin
middag, och det välmenande folket på gården visste ej rätt, huru
det skulle mottaga sin herre för att riktigt visa honom all
sin kärlek. Endast en tycktes göra ett undantag, en liten
tvärsäker pojke med ljusblå, trygga ögon och linhvitt hår.
Han gick i skjortärmarna fram och åter på golfvet och talade
om allt hvad som föll honom före.
»I höstas, ja det var i höstas», sade ban, sedan ban
slutat ett tillkännagifvande, att kattan hade fått ungar, »i höstas
bröt blacken benet, och far var så ond, så ond; men se, det
hjälptes icke därmed, för allt ska ha sin tid, plär gammelfar
säga . . . och så är det. . . Har I sett sjörået, herre . . . ja så, I
har icke? . . . Yill I se det då?»
Han stannade midt framför marsken med händerna i
sidorna och såg honom stint i ögonen. Denne log åt den trygge
pojken och sporde:
»Hvilket sjörå, gosse, har du sett något sådant?»
»Ja, har jag så . . . vill I, så kan I ock få det att se . . .
Det är ute i lugna nätter . . . och då ror det i en båt, som
glänser som bara silfver, ror så långsamt, så långsamt», här
sänkte sig rösten ända tills tårarna kommo i ögonen, och
gossen gjorde därunder med handen en rörelse framåt för att
rik-tikt tydligt åskådliggöra sin beskrifning, men så tillade ban
mycket bestämdt med snabb tunga, »det kommer från
Hvitt-vikslandet och ror nedåt Fågelvik, och se’n, för det har
gammalt folk sagt mig, så ror det tillbaka till Hvittvik igen . . .
Vill I se det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
